Först efter en dryg timme kommer samtalet, så jag inleder med att poängtera hans försening och frågar om Mattias kommit ihåg att ställa om klockan till sommartid.
- Oj, förlåt, vi har repat så mycket och ville sova ut lite i morse. Men jag märkte faktiskt tidsomställningen i går kväll. Min mobil hade ställt om sig automatiskt; jag kollade på den och tänkte "fan vad tiden gick fort".
Det är inga problem. Jag tänkte fråga om låten There’s a place for us, ledmotivet till den senaste Narnia-filmen. Har er version av den något med den faktiska filmen att göra?
- Carrie Underwood har gjort originalet, som är med i den amerikanska versionen, sedan ville filmbolaget att olika artister skulle göra låten i olika länder - i Ryssland är det en rysk artist och i Skandinavien är det vi.
Den är med som bonusspår på er nya platta Rewind, vilken i övrigt består av 1990-talshits. Har ni valt ut dem själva och var det någon specifik låt som du själv kämpade för att få med?
- Vi har valt låtarna själva och Anywhere is paradise av Stefan Andersson tyckte jag speciellt mycket om. Folk har undrat varför vi släpper en coverplatta; det är för att vi insett att vår yngre publik inte har hört de här låtarna förr. Till och med när vi släppte All for Love [i original av Bryan Adams, Sting och Rod Stewart] trodde folk att vi skrivit den.
Mitt researchteam berättar att du är född 1981 och därigenom äldst i EMD. Ändå var inte ens du född då Dancing in the moonlight, den enda covern som inte är från 1990-talet, kom ut 1972. Är den snarare med som en tolkning av Toploaders version från 1999?
- Ja, det är som med Gangsta’s paradise, den är ju en Stevie Wonder-låt från början, så den är väl också från 1970-talet, men vi tolkar Coolios version. Det är covers på covers, helt enkelt.
Stämmer det att ni själva spelade instrumenten på skivan?
- Det var mest Erik som spelar piano. Jag var upptagen med Let’s Dance under inspelningen, så jag hann inte vara med så mycket. Men på turnén är jag med och spelar, bas och lite piano. Plus att vi har ett kompband.
Under din tid i Idol sjöng du, på temat One hit wonders, kanske en av 1990-talets bästa sådana: Would I Lie to You? av Charles & Eddie. Varför är inte den med på skivan?
- Det var väl ingen låt som jag lyssnade på när den kom ut, vi försökte att bara välja hits som vi minns från den tiden. Den hade inte samma nostalgiska värde.
Är det någon av låtarna som du hatar, men ändå är tvungen att sjunga för att typ Danny gillar den?
- Jag dansade så mycket under inspelningstiden, så jag hade inte mycket inflytande på vilka låtar som valdes. Men det är ingen som jag ogillar i alla fall.
Just Danny har ju, förmodligen på grund av Melodifestivalen, blivit den mest berömde av er, medan Erik redan under Idol 2006 dubbades "den snygge". Hyser du någon avundsjuka gentemot de andra två?
- Fruktansvärt mycket. Nä, jag skojar. Jag är nöjd.
Tänker du inte ibland i hemlighet: "Jag är egentligen lite snyggare än Erik"?
- Nä, det tycker jag inte.
Jag förstår. Om man som jag inte sett så mycket på Idol eller Let’s Dance så har man inte någon riktig koll på dig som individ. Vad har du för unika kvaliteter att tillföra EMD?
- Oj, jag vet inte. Det hade nog varit lättare för de andra att svara på.
Jag tänkte typ om du är bäst på falsett, mellansnack ...
- Vi har väldigt olika röster och jag brukar oftast få sjunga början av låtarna, eftersom min är mjukast.
Ok. Ni har turnerat sedan mitten av förra veckan, kan du berätta något spännande om turnélivet. Brukar ni gå ut och ta droger efteråt, har ni några konstiga krav på er rider?
- Haha. Vi har faktiskt ingen rider den här turnén, det blir mest enkla grejer i logen; typ kaffe, cola, salta pinnar. Vi har personliga vattenflaskor med namn på som vi återanvänder också, man försöker ju tänka på miljön.
Aha. Du nämner salta pinnar, gillar du sådana? Jag trodde alla hatade dem.
- Jag tycker att det kan vara ganska gott. Föredrar faktiskt dem över jordnötter.
Verkligen? Det får bli rubriken i sådana fall. "EMD-Mattias föredrar salta pinnar över jordnötter." Inga vilda fester att berätta om då?
- Vi var faktiskt ut en sväng i Jönköping, det var hysteriskt. Folk var trevliga, men de hade liksom trängt in oss i ett hörn och jag var relativt nykter, så jag tyckte att det var lite jobbigt. Men det är ju kul med uppskattning.
Låt oss slutligen försöka locka folk till er spelning på Kulturens hus, 9 april. Vad kan besökare vänta sig av konserten?
- Det blir en dynamisk show som passar hela familjen, både kidsen och de äldre. Det är ingen dansshow, utan fokus ligger på musiken. Sedan kommer vi, utöver nya skivan, att spela några gamla låtar och lite sologrejer. Lite In the club.