Det är därför jag ringer upp henne, men jag pratar mest om mig själv. Som vanligt skulle säkert många säga. Annika Norlin är själv journalist i grunden, och vi håller på med rätt liknande grejer: skriver låtar både på svenska och engelska. Och tänker nästan osunt mycket på texter. Så det blir en intervju med mig också. Liksom på köpet. Det får ni helt enkelt leva med. Jag är M. Annika är A.
M: Det var rätt lätt att få tag på dig. Jag har märkt att många inte vill göra intervjuer hursomhelst nuförtiden. Att deras managers avrått dem, sagt till dem att vänta tills nya singeln släpps, eller annat. Det gäller såväl stora artister från typ Skottland som små nykläckta från typ Göteborg. Men du har ingen som säger åt dig vad du ska eller borde göra?
A: Nej, inte direkt. Mitt skivbolag hjälper mig om jag vill, men jag har ingen manager. Jag hade det i början med Hello Saferide, en engelsman som jag inte gillade alls. Han pratade om hur viktigt det var med sitt CV och sådant hela tiden.
Visst är det lite äckligt med sådant?
M: Jo, det är det.
A: Men jag säger nej till fler grejer nuförtiden än tidigare. Men det kanske är för att jag får fler förfrågningar. Jag tycker det är viktigt att göra det man är sugen på att göra, inte bara vara snäll och tacksam. Jag vill helst skriva, det gör jag hela tiden.
M: Ja, jag har tänkt på det. Att du är väldigt produktiv. Du skriver på din blogg att ni tänker spela en ny låt på den här vårturnén. Beror det på att du flyttat upp till Umeå, att du har bandet där?
A: Ja, det tror jag nog. När jag håller på med Hello Saferide repar vi ju i Stockholm, för de andra bor där. Då måste så mycket mer klaffa. Men alltså, själva skrivandet är aldrig jobbigt. Men jag jobbar ganska fort också. Själva det faktiska skrivandet går undan. Jag tänker på texter och formuleringar hela tiden, hur de ska passa in i melodierna och arrangemangen. Sen är det bara att verkställa. Men, igen, det är inte det minsta jobbigt, bara roligt. Turnerandet kan jag däremot tröttna på emellanåt. Det kommer i vägen för skrivandet och tänkandet. Men just nu är det roligt. Ser fram emot Luleå!
M: Du sa i Dom kallar oss artister på SVT att Ditt kvarter från första Säkertskivan var en av dina favoritlåtar. Jag tycker det hörs. Det låter som att den kommit till i realtid, helt självklar från början till slut. Jag har gjort några sådana låtar själv. Men jag tänkte att jag raddar upp några av dina, så får du säga om jag har rätt?
A: Ok.
M: Är du fortfarande arg, Det här är vad de säger och Köttet är svagt.
A: Lite rätt på de två första. Men Köttet tog jättelång tid. Senaste skivan Facit gjorde vi på ett annorlunda sätt, jag och producenten Henrik Oja. Han gjorde färdiga arrangemang på många av låtarna som jag sedan gjorde sång och text till. Köttet är svagt är en av dem. Det tog jättelång tid att få till den. Men det är en av mina favoriter. Roligt att du tror det gick fort. Då har jag ju lyckats!
M: Ja, verkligen! När vi är inne på favoritlåtar, Vi kommer dö samtidigt du och jag, den är ju nästan larvigt perfekt ur ett popperspektiv. Exakt tre minuter lång och alla delar är perfekt avvägda: kort intro, ovanlig och rolig vers. Värsta refränghooken, med mollstick och höjd refräng på slutet. Som gamla tiders schlager.
A: Jag älskar gamla tiders schlagers. Ulla Billquist och sånt. Ulla Sjöblom, Siw Malmkvist, allt som Peter Himmelstrand har skrivit. Carli Tornehave, skojfriskt sextiotal som Min kille har hår som Beatles. Beppe Wolgers texter, Svante Thuressons Simma. Lars Forssells schlageröversättningar. Min favorit är Ungmön från Kärringön jag får alltid en tår i ögat när jag hör den.
M: Jag har hört den. Med Harry Brandelius, va? Ja, det är härlig musik. När jag gjorde Nerverna var en av tankarna att det skulle låta som Siw Malmkvist, Flickor bak i bilen, Läppstift på din krage med Lill-Babs; den sortens låtar. Fast med en annan sorts texter.
M: Vet du i förväg om du ska skriva för Hello Saferide eller Säkert? Blir låtarna annorlunda på engelska jämfört med svenska?
A: Jag vet alltid om det ska bli en svensk låt eller en engelsk låt i alla fall. Engelska språket använder jag som ett instrument, en gitarr som ligger och såsar liksom och om man vill kan man välja att lyssna närmare. Fan vad kul det är att skriva på engelska.
M: Njaej. På ett sätt är det det. Men jag kan nästan bara skriva "idétexter" på engelska nuförtiden. Texter som handlar om att de är på engelska, typ.
A: Svenska språket tar mycket mer plats, tycker jag, jag tror inte det här bara gäller för svennar utan snarare att det handlar om att vi är så vana att lyssna på musik på engelska. Man kan göra vafan för vansinniga produktioner som helst på svenska låtar och efteråt kommer folk ändå bara att undra kring texten. Jag arbetar liksom mot texten, för att låten ska höras. Jag håller mig tillbaka mer på svenska, tycker i all ärlighetens namn att det är tråkigare att skriva texter på svenska, jag tänker mer på melodierna och slutlåten än själva formuleringarna, jag stryker mycket. Det är säkert därför det ofta blir bättre också, mindre feelingskrivande.
M: Fast jag har så lätt för det där med idéer. Har alltid haft så mycket åsikter. Är less på det. Jag tycker det är svårare, och roligare, med feelingskrivandet. Sedan vill jag ju utmana, dels andras bild av mig, men ännu mer min egen. Jag försöker att skriva något som överraskar mig själv. Fast sen får man ändå alltid kämpa mot fel saker. Folk som blir upprörda över fel grejer. För att man inte framstår som de vill och önskar. Tänker på Klas Granströms krönika här i Kuriren i förra veckan.
A: Folk får tycka vad de vill. Jag önskar rätt ofta att jag hade varit annorlunda och orkat maxa den här artistprylen, se hur långt det kunde gå. Men jag är inte så, och så är det med det helt enkelt. Så länge folk säger "jag tycker" är det ok för mig. Men på samma sätt som det är skittråkigt när folk antar att man är på ett visst sätt för att man är kvinna, från norra Sverige, så tycker jag det jag det är vansinnigt att folk kan ha rätten att säga till varandra: "Du är en sådan som alltid äter brieost på mackorna." "Du är ordentlig." "Din musik är såhär." Tokig blir jag.