Saken är Biff

Hiphopen myntade ordet ?Beef? (i texten fritt översatt till biff). Men i dag är biffen som mediafenomen vanlig inom de flesta genrers musik. Punk, pop och rock, ja till och med listpop har alla haft sina biff-historier genom åren. Fenomenet går också att härleda ända till 1960-talet och artister som The Beach Boys versus The Beatles. Men hiphop är dock den genre som allra tydligast har förfinat tekniken att sälja en artist genom biffar. Där är 50 Cent ett av de givna exemplen. I dag är han inte bara världens störste rappare, han är också världens bäst säljande artist tillsammans med kollegan och kompisen Eminem. Innan Curtis Jackson, alias 50 Cent gjorde låten How To Rob, där han bland annat dissar rapstjärnor som Puff Daddy (numera P Diddy) Jaÿ-Z och Li?l Kim, och berättar hur han rånar dem på pengar och juveler, var han en mixtapesäljande lokal New York-rappare utanför rampljuset. Sen fick How to Rob radiotid och tog honom till stjärnhimlen. Efteråt ville alla journalister som intervjuade någon av de dissade artisterna fråga allt om bråket med ?den nye rapparen 50 Cent?. Resultatet? 50:s namn var i varenda musiktidning över hela världen i ett halvår framåt. Ett par månader senare hade han skivkontrakt med ett av världens största skivbolag, som självklart ville rida på vågen av hans nyvunna mediaexploatering, som de så att säga fått på köpet, utan en enda nedlagd krona på mediasäljare, mediatränare eller påhittade biografier om hans tidigare gangsterliv. Fox vs Sabrina Vem minns inte bråken mellan Samantha Fox och Sabrina? Ni födda på 1970-talet vet vad jag pratar om, de två popsångerskorna med en bystig kropp som största talang, prenumererade på uppslag i musiktidningar som Okej och liknande tidskrifter över hela Europa med påstådda bråk dem emellan. Vem som sjöng bäst? Vem var snyggast? Vem hade mest fans? You name it, de bråkade om det. Men hur låg det till egentligen? Samantha Fox var nyligen gäst hos Kanal 5:s skojpojkar Fredrik och Filip i High Chaparall. Där erkände hon utan krusiduller att hon egentligen aldrig fattade vad de bråkade om, bara att media svalde det med hull och hår. Och vilken artist med en nypressad platta som ska krängas tackar nej till det? Rocken har självklart sina exempel. Blur mot Oasis var till exempel en het potatis i pressen på 1990-talet. Men redan på 1960-talet bråkade Beach Boys Brian Wilson och The Beatles i medias strålkastare. Brian klankade ned på Beatles, och ville bevisa sin storhet med att göra en bättre platta än Liverpoolbandets Sgt Peppers Lonely Heart Club Band (1967). Smiley Smile kom dock aldrig ut då, men är istället aktuell detta året med tillhörande DVD, som Kuriren skrev redan förra veckan. Konflikter fascinerar Listan kan göras lång på band som bråkar i media. Och vad bevisar det då egentligen? Att de flesta artister gör allt för att sälja sina skivor? Att media är otroligt enkla att manipulera? Att vi skivköpare är flockdjur som köper vad som helst som läggs framför oss? Kanske lite av alltihop. Eller så är det egentligen bara samma fascination för konflikter som får oss klistrade framför meningslösa ordväxlingar i dokusåpor som Club Goa eller Paradise Hotel. Klart är i alla fall att det tål att funderas på nästa gång du står där i skivaffären och bestämmer dig för vilken skiva du ska lägga veckopengen på. Liten ordlista Svårt att hänga med i svängarna? Kuriren förklarar: Mixtejp: Egenproducerad skiva, oftast ihopmixad av en DJ. Plats för egna låtar, covers av andra artister med mera. I USA är det en jätteindustri där artisterna säljer sina egna kassetter på gator och torg. Disslåt: Låt där artisten klankar ned på en annan utvald kollega, och gör en ?diss?.