Sag(o)likt för berättandet vidare

Att det brukar gå livligare till när teaterpubliken är yngre är ingen nyhet, barn har en särskild förmåga att visa sitt engagemang eller leda. Det är också något dramatiker, musiker och skådespelare brukar ta med i beräkningen. Samtal pågår skulle man kunna säga.Tyst teaters Sag(o)likt sa bröderna Grimm, en av årets föreställningar på scenkonstbiennalen för barn och unga i Lund och just nu på turné i Norrbotten, går längre än vanligt. Manne af Klintberg och Jianu Iancu bjuder helt enkelt upp ett par barn och tilldelar dem roller i det som ska berättas. Det låter krångligt, men då föreställningen bygger på tre välkända europeiska sagor antar man att publiken redan har hört dem några gånger. Iancu själv, klädd som i någon slags tyrolerkostym eller brittisk jaktdräkt, har dock lite svårt med färgerna. Hur var det nu hon hette, visst var det Blåluvan? Givetvis kommer publiken fram till sagofigurens rätta namn. Och hips vips står en ung flicka där på scenen förvandlad till Rödluvan. Det fungerar alldeles utmärkt. Den temposänkning som arrangemanget innebär kompenseras nämligen av Manne af Klintbergs rappa tunga. Han pratar nästan oavbrutet och ger instruktioner till de nyss upplockade skådespelarna samtidigt som han driver sagan framåt. Tonen är humoristisk med många stora gester och tydliga miner. Klintberg leker också gärna med orden, något som främst är till för de vuxna men som även alerta äldre barn fångar upp. Till saken hör dessutom att dialogen talas både på svenska och teckenspråk. Klintberg talar båda språken, tolkar Iancu när det behövs, och för Iancu när publikens svar är viktiga. Men vi blir nog alla lite överrumplade innan vi förstår att interaktivitet här betyder medverkan på scenen. Till Hans och Greta anmäler sig fler, men innan den tredje sagan ska berättas är mångas händer i luften. Nästan alla vill vara med i Törnrosa. Men det går ju faktiskt inte, rollerna är för få, och man får se Sag(o)likt sa bröderna Grimm som ett slags tips på hur det går att leka sagor hemmavid. Mer än att utveckla scenkonsten för barn, är det kanske också den egentliga idén bakom föreställningen. Genom att träffa de här två städande och sagoberättande syskonen Grimm, Manne af Klintberg spelar en syster gift Besk, hålls en gammal tradition vid liv; barnen ser, är med och berättar, och minns.En annan idé är förstås parallellspråkigheten. I Sag(o )likt sa bröderna Grimm används den konsekvent och precis som i andra sammanhang trivs jag med det. Det finns något fascinerande i att uppfatta på ett språk och svara på ett annat. Teckenspråk är dessutom ett teatralt språk och Iancus vargkaraktär med sina stora ögon lär sitta kvar i publikens minne ett tag. Tyst teater vill nu inte bara locka den riktigt unga publiken upp på scenen. För närvarande pågår nämligen ett flerårigt projekt på Riksteatern där man strävar efter att öppna teatern för fler unga döva aktörer. Under våren söker man till exempel efter ungdomar som vill åka på en workshop i Slovenien i juni. Unga Tyst teater heter projektet och fram till 16 maj kan man höra av sig för att kunna göra som till exempel Adele i Älvsbyn. Ta emot handen som bjuder upp och spela en roll. Fotnot: Mer om Unga Tyst teater finns på www.riksteatern.se. Sag(o)likt sa Bröderna Grimm visas i Luleå 19 april och i Säivis 20 april.