Sagan om Sture och Lennart

Det var en gång en förmögen gammal östgöte som hade flera söner. En av dem hette Sture och bodde i Luleå. I denna stad fanns också en fattig gammal tornedaling med en son som hette Lennart.Nu var det på det viset att östgöten, som hette Björn, tyckte att det var på tiden att Sture gick åstad och gifte sig. Och eftersom fadern var en patron som var van att befalla, hade han efter moget övervägande utsett Stures tillkommande - dennes gamle rival Lennart.Lennart och Sture hade växt upp på samma gård och slagits om samma flickor. Den ene tyckte inte direkt illa om den andre, men någon tanke på registrerat partnerskap hade de aldrig haft. De älskade helt enkelt inte varandra.Nya tider
Men nu gällde nya tider. Självständiga beslut hörde till en förgången tid, och de patriarkala strukturerna var starkare än någonsin. Det spelade ingen roll att Lennarts familj var röd och Stures blå. En så allvarlig sak som ett äktenskap, förklarade fader Björn, måste grundas på rationella och ekonomiska realiteter, inte diffusa ting som känslor och traditioner.Man skulle kunna tro att han var tvungen att övertala Lennarts far Toivo om sina planer, men denne såg inga hinder - vare sig ekonomiska eller ideologiska. Hindersprövningen var därmed avklarad och Toivo hade inte ens några invändningar mot att vigseln skulle bli borgerlig. Glada miner
Sture och Lennart kände varken någon platonisk kärlek eller köttslig åtrå, men båda förstod att det vore både lönlöst och riskfyllt att protestera. När patriarken talade, sa man inte emot honom. På lysningsmottagningen visade de därför bara glada miner.Och Björn hade lärt dem säga vackra saker som: "vårt äktenskap säkrar kvaliteten på sikt" och "förhållandet frigör resurser till nya satsningar". Både Sture och Lennart bedyrade också hur de plötsligt tröttnat på att leva som singel.Så hade tiden kommit då den stora dagen var inne. Vigselförrättare var ingen mindre än Björn själv. De söta brudnäbbarna Roland S och Gunnar G klappade i händerna och försökte hålla brudparet på gott humör medan barnen Nils A, Kenth L och Ethel K kinkade lite.Efter vigseln hade den förmögne östgöten ställt till med en rejäl bröllopsfest, men brudparets släkt och vänner insåg yrvaket att många av dem inte skulle bli bjudna. Till festen bjöds endast en enda moster, en faster, en brudnäbb och så vidare - och endast en far. Så Toivo fick snopet stanna hemma."Jag vill inte ha några onödiga dubbleringar", motiverade Björn."Precis", instämde snabbt de båda brudgummarna Sture och Lennart.Sedan tittade de oroligt på varandra.

Sagan om Sture och Lennart

Med anledning av att Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten slagits ihop i samma bolag - debatt i kväll på Kulturens hus - publicerar vi här en saga skriven av Jan Nyberg, lärare vid journalistlinjen, Kalix folkhögskola.