Sabeltandade firrar med glimten i ögat

Förhistoriska mördarfiskar tränger sig ut igenom en spricka i sjöbotten och nafsar i sig en alkoholiserad fiskare som spelas av Richard Dreyfuss. Likt Joe Dantes originalfilm från 1978 gör nyversionen en och annan blinkning till Steven Spielbergs megasuccé Hajen (där Dreyfuss spelar en av huvudrollerna). Regissör Alexandre Aja är helt ointresserad av att hålla en seriös ton på Piranha 3D. Han öser på med bikinibrudar, bröst, kött och blod. Och det är svårt att inte dras med i den lekfulla exploitation-känsla han bygger upp. Det här är skräpfilm. Verkligen. Men en roande sådan med mycket glimt i ögat.
Originalet kom för 32 år sedan och var en i raden av ekoterrorfilmer, som ofta handlade om överväxta och superfarliga djur som gav sig på människor. Faktum är att Ajas nyinspelning är mycket roligare att titta på än föregångaren.
Synd att 3D-effekterna mest finns till för att marknadsföra filmen. Utan dem skulle Piranha säkerligen förpassats till en dvd-hylla nära dig. Vid något enstaka tillfälle ger 3D:n mervärde. Det har skrivits en hel del om att denna teknik ibland har problem med ljusstyrkan, och ja, Piranha ser
ibland väldigt mörk ut. Trots att den utspelar sig i gassande sol.
Handlingen då? Tusentalet collegeungdomar firar höstlov på en strand. Tusentalet pirayor firar att de äntligen blivit befriade från en underjordisk sjö där naturen hållit dem tillfångatagna. Några ungdomar spelar samtidigt in en nakenfilm ute på sjön, ett och annat går åt pipsvängen och allt blir mycket, mycket blodigt.
Fotnot: I eftertexterna tackas The Society of Amputee Surfers för att ha ställt upp som statister. Jag kan tänka mig att de varit mycket användbara.