Publiken skrattar och javisst: det är givetvis bra att de har roligt. Men det hade de haft även på Leos lekland eller framför Nickelodeon.
Produktionsbolaget Mycke? nöjes uppsättning Pettson och Findus - Tuppens minut är som en jätteladdning lågprisgodis. Efteråt kommer en obehaglig mättnad.
Att spela inför hundratals barn i stora salen och tro att spektaklet ska nå fram är självbedrägeri. Extra trist blir det i och med att man lyckas sabba en historia med faktiska förutsättningar att betyda mer än enbart några skratt för barnen.
Katten Findus känner sig hotad av den tupp som Pettson har tagit hem till gården. Många av barnen i publiken vet hur läskigt det kan vara att få ett syskon, den där bultande rädslan att bli bortglömd. Just den känslan hade skådespelaren Sofia Zouagui kunnat förkroppsliga för att därigenom skapa möjlighet till djupare identifikation. Men så blir inte fallet. Det blir i stället snubbelteater för hela slanten, ty sådant är hela konceptet. Dessutom är föreställningen skränig och i total avsaknad av dynamik. En jämntjock gröt av smattrande repliker och ljudeffekter.
Visst får familjen en skojig söndagsutflykt, men den som söker en teaterupplevelse bör nog satsa på Norrbottensteaterns skildring av Pettson och Findus.