Så idéfattigt som det någonsin kan bli

En deciliter Terminator, ett kryddmått Rovdjuret, släng in en wrestler i soppan - späd ut receptet så det blir ett barnvänligt science fiction-äventyr. Resultatet är Race to Witch Mountain, en maträtt från Disney som inte smakar mycket alls. Flera gånger under de 100 minuter filmen höll på tänkte jag "den där gamla klyschan". Jag kan uppskatta bekanta ingredienser så länge man gör något uppfriskande med dem. Men Race to Witch Mountain är så idéfattig en film kan bli. Det är dessutom den andra nyinspelningen av Escape to Witch Mountain från 1975. The Rock är en före detta maffiachaufför som träffar på två ungdomar som visar sig vara utomjordingar med superkrafter. Efter sig har ungdomarna, ja så klart, elaka regeringsagenter, och en alien som ser exakt ut som Rovdjuret (fast barntillåten). Det gäller för ungarna (med The Rocks hjälp) att ta sig till Witch Mountain, ett Area 51-liknande ställe, för att stjäla tillbaka en rymdfarkost så de kan återvända hem (gäsp). En stor miss (en av många) som filmen gör är att barnens superkrafter inte etableras i tid. De framstår som överlägsna och alla faror som de utsätts för känns totalt konstruerade. I och med det försvinner all potentiell spänning och den enda behållningen är - ja vad? Den forne wrestlern The Rock - en mer talangfull skådespelare än Hulk Hogan, men de är exakt lika usla på att välja roller. Jag blir inte ett dugg förvånad om The Rock snart gör en uppföljare till Hogans Santa with Muscles som ligger på plats 82 på IMDB:s sämstalista.