Jo, den ryska logiken är ju omvänd, frihet möts med ofrihet, liberalism med autokratism, mångvälde med envälde. Nu har han skrivit en ny lysande roman, Snöstormen, som visar ett Ryssland där framtiden är en groteskt uppförstorad parodi på det onda förflutna, det ryska eländet, och inte minst den ryska vintern.
Läkaren Garin färdas genom snöstormen för att undsätta den avlägsna byn Dolgoje med vaccin mot en epidemi, spridd utifrån, någonting ohyggligt och underjordiskt hotar människorna, tar sig in i deras hus, utplånar och förstör. Det är digerdödsstämning och det är bråttom, årtusendets snöstorm blåser upp.
Han färdas med något som kallas självgångare, ett fordon som drivs av en art väldigt små hästar, och snöstormen är verkligen ohygglig, liksom stäppen är utan slut. Nu kunde man förvänta sig en framtid där mer moderna fordon färdades med doktorns räddning genom vintern, men Ryssland är Ryssland, där går det förflutna aldrig över, där skäller Garin som en feodalherre på sin kusk, den föraktade Harkel, där gifter sig lilliputmänniskor med stora kvinnor som gör allt de inte orkar och där finns också hästar stora som hus som drar hela tågsätt. Hästar! Och man tittar på radion, tittar på hologram ifall den fungerar.
Super gör man om man kommer åt, det mesta går sönder och reparationer är alltid ett provisorium, men snöstormen kan man lita på. Den binder samman framtid med dåtid, den står som symbol för ett Ryssland där ingenting förändras och där det förflutnas lösningar är de mest pålitliga.
I sista stund dyker alltid en gård eller by upp och porten öppnas som i en klassisk saga, doktorn får sängvärme av mjölnarhustrun, doktorn får knark från en märklig sekt och ur just en sådan pyramid man kört sönder självgångaren på ute i drivorna. Allt är mycket fantastiskt och helt uråldrigt, Ryssland är hotat och rätt som det är kör man fast i bihålan hos en ihjälfrusen jätte som ligger där på stäppen, fordonet förstört igen. Alltid hindras färden mot framtiden av någon bondig folkjätte från urtiden.
En framtid som tagit vara på sitt historiska arv, och fogat ihop den feodala tsarismen, den brutala modernismen, lillefar Stalin och lillefar Putin. På bokens sista sidor kommer nya självgångare körande, de drivs med bensin. Det är ett glatt gäng kineser som så hindrar den stackars doktorn från att frysa ihjäl. Nånstans i framtiden.