Ryan Adams - Cold Roses

Ryan Adams & The Cardinals
Cold Roses
Lost Highway/Universal
4 kurirer

Kultur och Nöje2005-05-13 06:30
ROLF NILSÉN
Ryan Adams har låtit en hel del ramla ur rockfickorna sedan han debuterade med Heartbreaker för en del år sedan. Mycket har varit charmigt och rufsigt, på ett närmast pojkaktigt busigt sätt. Karakteriserat av den spröda, men ibland också stötiga altcountry, som Adams gjorde sig som en förkämpe av redan under tiden i gruppen Whiskeytown.<br>Men en hel del av det som släppts ut har också känt som slarvigt, mediokert och väsentligen mindre fokuserat. Ungefär som om Ryan Adams regelbundet har utfört arkivrensningar, men bestämt yrkat på att exakt allt måste ges ut.<br>Sett mot det senare sammanhanget så känns Cold Roses som det bästa och mest sammanhållna han har gjort på länge. En dubbel-CD, som dock lika gärna hade kunnat vara en enda platta, som dessutom är den inledande delen i en triptyk där de andra plattorna kommer senare under året.<br>Tillsammans med gruppen The Cardinals låter Adams här, mera än någonsin tidigare, som Neil Young & Crazy Horse. Fast det är lätt att ha överseende med det. Man får nämligen snabbt en personligt priviligierad plats i det här sammanhanget och när Adams och gruppen exploderar i Cherry Lane och Dance All Night, eller vrider ner tempen i Magnolia Mountain och Blossom, så känns allt helt rätt och allt beröm som riktats mot Adams som helt relevant.<br>De återstående plattorna i triptyken inväntas alltså. Ivrigt. Nu är det tydligen kreativt superläge för vår man Adams och då är det bara att gräva ur vaxpropparna ur öronen och lyssna. Då är det alltid värt det.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!