Rowland sprider soul på Popcorn

Kultur och Nöje2006-12-09 06:00
- Det handlar om att ta reda på exakt vad det är jag vill göra, säger den kompromisslöse Dexys-legendaren på besök i Stockholm.
Jorden har fem miljarder invånare som kan delas in i två grupper; de som tycker att Come on Eileen är en trevlig partydänga och de som reser kyrkor över marken som Kevin Rowland går på.
Den senare gruppen är kraftigt överrepresenterad bland svenska musikjournalister. Och har sedan länge köpt biljetter till filmfestivalen Popcorn i Stockholm, dit Kevin Rowland är inbjuden som hedersgäst.
- Jag ska dj:a och gå upp på en scen och göra något, bli intervjuad eller så, säger Dexys midnight runners frontman, för dagen iklädd grå basebolljacka, ännu gråare mysbyxor, svarta Converse, mörkblå keps och en mustasch så tunn att han kanske ritat dit den med blyertspenna.

Passionen har falnat
Att uppträda under en filmfestival borde passa honom bra eftersom han ofta talat om sin passion för film. Men Rowland, mannen som gett besattheten ett svettigt ansikte och en oefterhärmlig nordengelsk soulröst, överraskar med att säga "jag är inte så passionerad längre överhuvudtaget ".
- Men när jag var liten betydde filmen mycket. Att växa upp i Wolverhampton, industristaden, och kunna gå in på ett ställe där jag kunde se Elvis på stor duk... Det spelade egentligen ingen roll vad filmerna handlade om, alla representerade mina drömmar.
Så hur ser filmhistorien ut enligt Kevin Rowland?
- Livet är underbart av Frank Capra betyder mycket på ett personligt plan eftersom det var min bror Petes favoritfilm och han dog förra året. Annars... Rebell i bojor när jag var 14, Midnight cowboy när jag var 15-16, Mandomsprovet, Scorseses Dödspolarna på 70-talet.
- Sedan såg jag Tjuren från Bronx 1980, den berörde mig mycket. Det fanns en fulhet i filmen som jag kunde relatera till, boxaren Jake LaMottas inre våld var en varning till mig själv om allt galenskap i mitt liv.

Andra erfarenheter
Kevin Rowland har länge pratat om att han skriver musik igen och att det kommer ett nytt Dexysalbum. Så, hur går det?
- Långsamt. Jag har några sånger till ett album, sånger som speglar mina erfarenheter som är helt annorlunda mot för tjugo år sedan. De handlar mycket om kärlek, och där har jag något att säga som ingen annan säger. Jag måste göra det här albumet. Men först ska jag hitta rätt producent, en som har något att bidra med men som gör det på mitt sätt.
- Jag har inget inspelningsdatum och inget skivkontrakt, men det är inte problemet, det kan jag fixa när som helst. Det handlar mer om att ta reda på exakt vad det är jag vill göra.
Kevin Rowland dröjer sig kvar vid begreppet passion och berättar att hans dj-kvällar gjort att han börjat bli passionerad för musik igen.
- Jag har ingen massiv fanskara, men när jag dj:ade i London nyligen kom det fram folk i tjugoårsåldern och berättade att de och alla deras jämnåriga kompisar gillar Dexys. Det är trevligt att veta.
Fakta Kevin Rowland
Född 1953 i Wolverhampton, England. Irländsk bakgrund.
Bildade 1978 Dexys midnight runners som förenade soul med new wave-attityd. Bandet släppte albumen Searching for the young soul rebels och Too-rye-ay, det senare med världshiten Come on Eileen.
Rowlands extrema viljestyrka och kompromisslöshet gjorde att bandet ständigt bytte medlemmar. När albumet Don't stand me down släpptes 1985 blev det massivt sågat och en kommersiell flopp, men det har senare upprättats av både kritiker och publik.
Under 1990-talet gjorde Rowlands drogmissbruk att han blev ruinerad, hemlös och psykiskt sjuk. Ett comebackförsök 1999 slutade med att Rowland, iklädd klänning, blev bombarderad med flaskor vid ett framträdande i Brighton.
Under senare år har Rowlands tillvaro stabiliserats. Dexyssamlingen Let?s make this precious kom för tre år sedan, och Kevin Rowland har gjort stark comeback som liveartist, inte minst framför Stockholmsbandet Killers.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!