Romantik och konsumtionskritik

När regissören och tillika Folkoperans chef, Mira Bartov, insåg att Pärlfiskarna i grunden handlar om "något så stort som vår jakt på lycka" bestämde hon sig för att göra en ordentlig undersökning. Tillsammans med scenografen Gunnar Ekman och två av operans sångare åkte hon till Botkyrka och träffade skolbarn och gamla inom äldrevården. Mira Bartov hade satt ihop en enkät med tolv "sjukt svåra frågor", som hon säger. Till exempel: Om du fick återuppleva ett ögonblick i livet, vilket skulle det vara? Om du fick gå tillbaka och ändra något i ditt liv, vad skulle det vara? - Jag gjorde testet på min egen släkt, det var väldigt häftigt. Vi lärde känna varandra på ett sätt som aldrig tidigare, det var tårar och skratt, men det på rätt sätt, det blev inget familjebråk. Vi fick förklaringar till det som hänt, till vilka val man hade gjort. Har det här arbetet givit dig någon insikt? - Några av de starkaste och lyckligaste ögonblicken jag haft det senaste året var just i mötet med de här barnen och med de äldre. Jag och scenografen grät när vi tog del av svaren. Det är möten med andra som är det viktigaste, men de kräver närvaro i nuet. Fixar man att landa på en plats öppnar man sinnena. Det blir ett levande ögonblick som kan ta oss vart som helst. Det tycker jag är det häftigaste med livet över huvudtaget. Ovanlig på svenska scener
Just operaarbetet bjuder på många sådana ögonblick tycker hon. Georges Bizets Pärlfiskarna blir hennes första uppsättning på Folkoperan som operachef. Hon valde själv. Trots att en av duetterna ligger högt på operahistoriens egen hitlista är Pärlfiskarna till skillnad från Carmen sällsynt på de svenska operascenerna. Inte heller Mira Bartov hade hört hela. - Stundtals står håret på ända, säger hon nu och efter att under flera veckor ha repeterat med Folkoperans solister och 16 röster starka kör. - Det är en jätteromantisk opera, jag blev nästan lite generad första gången jag lyssnade, men sedan insåg jag att jag smittats av tidens anda precis som jag brukar kritisera andra för. Det finns en rädsla för det som är vackert, ungefär som om det skulle vara lite förbjudet. Törstar
Den känslostarka och suggestiva Bizet känns igen i den kända duetten men kanske allra mest i just körpartierna och dess många skiftningar. - Jag är imponerad. Kören är ju vi, folket. Och man känner deras tomhet, deras hunger och törst efter något som inte är materiellt. Något som är själsligt och förknippat med naturen helt enkelt. Deras Pärlfiskarna utspelas i ett framtidsland i ruiner. Naturen är vred, människorna känner skuld och försöker blidka den. Tillvarons stora pärla ser de på havets botten, och trots att de så starkt längtar efter något annat, diffust, fortsätter de fiska på samma sätt. - Det är där jag tycker den här operan är så genial, på ett sätt är det ju så uppenbart var den här tomheten kommer ifrån, men ändå så tror vi att vi kan konsumera oss lyckliga, äta oss smala, inreda oss harmoniska och vad det nu är.

Romantik och konsumtionskritik

Mira Bartov och Folkoperan i Stockholm gör Georges Bizets Pärlfiskarna till en framtidssaga med dånande romantik. I centrum står en civilisation i ruiner. Människorna lever i skräp och längtar efter en lycka de inte har.