Roman med gruvarbetare i fokus

På Stig Ahlstrands omslag till romanen i berget begravt ser man ett gäng gruvarbetare från Malmberget.

Kollektivroman. Peter Johansson, journalist på Norrbottens-Kuriren, har skrivit en kollektivroman om Malmberget och berättar realistiskt om samhällets framväxt och gruvarbetarnas livsfarliga arbete i roman "i berget begravd".

Kollektivroman. Peter Johansson, journalist på Norrbottens-Kuriren, har skrivit en kollektivroman om Malmberget och berättar realistiskt om samhällets framväxt och gruvarbetarnas livsfarliga arbete i roman "i berget begravd".

Foto: Kurt Engström

Kultur och Nöje2015-07-07 07:00

De poserar inför fotografen med sina hackor och spadar, allvarliga, kraftfulla och stolta. Bilden, kanske från tidigt 1900-tal, är väl vald.

Den debuterande författaren Peter Johansson, journalist på Norrbottens Kuriren, har skrivit en kollektivroman om Malmberget och berättar realistiskt om samhällets framväxt och gruvarbetarnas livsfarliga arbete förr i tiden. Sprängolyckor var vanliga och tog många liv, arbetet under jord var hårt och riksfyllt. Men lönerna var höga och arbetare från hela Sverige liksom från Finland och andra länder sökte sig Malmfälten.

Johansson är född och uppväxt i Malmberget och vill med sin bok dokumentera hemortens historia, så att eftervärlden kan minnas alla hus, gator, hela kvarter och samhällen som utplånats till följd av gruvhanteringen. Alla gamla Malmbergs-bor kommer att känna igen sig.

Gruvhanteringen, allt från pionjärtiden på 1880-talet fram till slutet av 1950-talet, ger Johansson stort utrymme. Motsättningarna mellan gruvbolagets profitintresse och fackets kamp för säkrare arbetsmiljö går som en röd tråd genom berättelsen, och författarens sympatier finns tveklöst hos arbetarna.

Boken har ingen huvudperson utan läsaren möter många gestalter, nästan alla män, gruvarbetare, disponenten och andra tjänstemän i gruvbolaget, ett par polismän som utreder de många olyckorna. Synvinkeln växlar i korta kapitel. Ibland känns personteckningen schablonartad: reko gruvjobbare, snorkiga och hänsynslösa bolagsgubbar.

Men en kvinna ägnas större intresse, nämligen journalisten Britta Lindh, lokal nyhetsreporter med stora ambitioner. Johansson lyckas bra med porträttet av henne och hennes problem att objektivt referera konflikterna mellan bolagsledningen och arbetarna. Dessutom skildras hennes kärlekshistoria med gruvjobbaren Martin. Han är en hygglig och rättskaffens tornedaling, som lämnat hembyn för att tjäna pengar i gruvan men som längtar hem på våren till fisket och flottningen i älven.

Men jag tycker inte att den påklistrade mordhistoria som bara delvis nystas upp i slutet av romanen fungerar, den är varken spännande eller sannolik. Bokens värde ligger i de verklighetsförankrade skildringarna av gruvarbetet och av Malmberget, som samhället en gång såg ut.

Kanske kan man önska sig en fortsättning. Vad hände i Malmberget efter 1960? Hur gick det egentligen för Britta och för Martin, som också han råkade ut för en sprängningsolycka?

Litteratur

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!