Roman från en skändad värld

Clownen Shalimar är en överdådig roman av häxmästaren Salman Rushdie. En tidigare amerikansk ambassadör i Indien, Maximilian Ophul hittas mördad utanför sin dotters lägenhet. Huvudet avskuret med övermänsklig kraft, nästan skilt från kroppen. Mördaren kommer från Kashmir, ett plågat område som en gång var paradiset på jorden innan det förvandlades till ett sargat offer för Indiens och Pakistans lokala stormaktsambitioner. Han kallas Clownen Shalimar och var Ophuls chaufför. Hela romanen är tillbakablickande, följer spåren till det samhälle där mordet har sin upprinnelse, följer huvudpersonerna bakåt i deras liv. Den gör kärlekshistoria till storpolitik och låter hämndens gudinna få utlopp för sina gärningar i fundamentalistiska träningsläger och blodiga terrordåd. Ophul är inte vad som helst, en motståndshjälte under andra världskriget, en intellektuell och erotisk gigant, en lysande intellektuell som småningom värvas för amerikanska intressen. I Kashmir förlorar han dock fotfästet. Där blir han lika irrationell i sitt privatbeteende som det Amerika han tjänar ofta blir i sin utrikespolitik. Vill nog väl men gör fel. <BR>Med tiden förändras allt, men något finns kvar. Kashmir blir ett sönderskjutet bergsområde, övergivet av allt utom våldet, Maximilian Ophul blir en mycket gammal man. Kvar finns hans dotter, India och ett varmt minne av den stora kärleken, Boonyi. Älskarinnan som Max, den briljante och charmerande diplomaten hade som hålldam, och inte bara det, som var hans livs kärlek. Stulen från akrobaten och lindansaren Noman Sher, ett oförlåtligt brott. Ett kolonialt förhållande mellan supermakten och bergens civilisation, dömt till undergång. Samtidigt laddar det berättelsen med sin energi, med hat och kärlek som måste få sin förlösning. Dessa amerikaner som aldrig kan hålla fingrarna i styr, tänker man, som inte ens kan hålla sig med älskarinnor utan att det föder katastrof. <BR>Ofta tänker jag att Rushdie skriver för att behaga, underhålla. Hans gigantism, hans förmåga att kunna allt, från motståndskampens detaljer i Paris 1940-tal, till bröllopsfesternas förberedelser i Kasmirs bondbyar. Allt svämmar över, ångar, växer, frodas. Det är svårt att göra motstånd, även om man känner det där svullna i hans prosa. Men jag känner mig genast motsagd eftersom det samtidigt finns en äkta sorg över samhällen som kidnappas och brutaliseras av stormakter och muslimska fanatiker, byar som utplånas utan att ha gjort någonting ont, bara legat på fel ställe. <BR>Är det en kärlekstragedi, politisk thriller eller en stridsskrift för icke-våld och politisk pluralism? Ja, det är det. Salman Rushdie kan smälta samman världen till ett helt och då kan muslimsk terrorism finna sin glöd i privat hämnd och historien ta formen av en flod och inte den vanliga anek dotsamlingen. Världen är en gränstrakt som stridiga viljor gör sitt bästa för att krossa och skända. Endast i korta stunder förmår den hävda sitt oberoende och sin vilja att leva i fred. Rushdies tempo, hans spetsiga humor och dräpande sarkasmer gör läsningen till ett utdraget nöje. Hans majestätiska anspråk samsas inte alltid väl med lättsinnet, men när så sker tillhör han världsförfattarnas fantastiska skara. Och förmår avsluta sin bok i en svartsyn av munter optimism.