Roligt att bli lurad

Joe Labero - Invited to Labero Lördag, kl. 16.00 Längd: ca 2 1/2 timme inkl. paus Kulturens hus, Stora salen Föreställningens tema bygger på österländsk mystik och den lösa ramberättelsen går ut på att Labero ska lära sig sväva. Fast det är en väldigt vag röd tråd som mest blir till en bisak i sammanhanget. Mystiken är egentligen inte särskilt mystisk och till viss del saknade jag den där övernaturliga sufism-känslan som, showens tema till trots, aldrig infinner sig. Men det är ändå rätt lätt att finna sig i att det är underhållningen i sig som står i första rummet. Labero är väldigt scencharmant, ett uttryck som förstärks av hans blonda artistsvall som bara kan bäras upp av en professionell scenpersonlighet. Vid sin sida har han den assisterande butlern Albert som bidrar med torrlustig brittisk humor och det ordvitsas som aldrig förr, dels från Alberts sida men framförallt av Labero själv. Det är klart att det blir rätt plumpt och fånigt ibland men man köper det ändå, bara för att det är gjort sådär i förbifarten, i mellan så begåvade illusioner. Publiken är en stor del av showen, frivilliga och ofrivilliga deltar i nästan varenda trick, och de utgör ofta också måltavlor för vitsarna. Det är klart att han har förberett en arsenal med ordvitsar som han plockar fram beroende på vad folk i publiken heter, men samtidigt, hur f-n kommer han ihåg vilka ordvitsar han dragit just den här föreställningen? De blir ju så många till slut, och han glömmer heller aldrig ett endaste namn. Det är lika magiskt som något annat i hela showen. Många av illusionerna är stora rockstjärne-trick. Som till exempel när han trollar bort 13 personer ur publiken, men det är de små fingerfärdiga tricken som är allra bäst. I de stora illusionerna utgör rekvisitan snarast ett hinder, kanske inte för tricken i sig, men i huvudena på oss som ser det. Man vet ju att det är konstruktionen, bygget, som gör det på ett eller annat sätt, och i bakhuvet har man hela tiden det där gamla tv-programmet på Kanal 5 då många av de vanligaste "stora" tricken avslöjades. I stället är det på den avskalade nivån som Labero briljerar, då han är som mest utlämnad till sin egen skicklighet och fingerfärdighet, med kortlekar, rep, duvor och dylikt. Och det där ofattbara svävande bordet som han gick runt med i publiken var också riktigt mäktigt, även om jag tror att jag vet hur det gick till. Fast det är ju just det som gör det så bra, att man aldrig kommer längre än till att tro sig veta hur han gör. Det är en magikers största trick. Ibland känns det som att man vet alldeles för mycket, att allting i vår värld är alldeles verkligt. Skogstomtarna är borta, Jesus är borta, och trollen likaså. Det finns inte ens några upphöjda kändisar kvar, de har alla avmytologiserat sig själva med sitt bloggande. Men magikerna håller på sig och låter fortfarande inte oss veta helt säkert hur tricken går till. En riktig trollkarl håller inte en hemlighet, de lever sitt liv efter den, och det gör Labero. Inte ens hans egna medarbetare lär ska ha någon insyn i hur allt går till och det är det som gör det så bra. Vi kan sitta och gissa, tro och försöka hänga med så gott vi kan. Ofta kommer vi säkert nära men vi kommer ändå aldrig att få veta hur det gick till på riktigt. Med tanke på att det är så sällan det sker i övriga livet så är det väldigt befriande att bli dragen vid näsan sådär. Tänk vilken ynnest att bli förd bakom ljuset, att bli indragen i något man aldrig kommer att få klarhet i, oavsett vad man tror. Det är en förnimmelse om en mäktigare värld, en värld där frågan "när började du tro på magi?" är vanligare än "när slutade du tro på tomten?". Ingen tror på någonting längre, för alla vet redan allt. Åtminstone så tror vi oss veta allt. Men det finns fortfarande saker som inte går att förklara. Som när Joe Labero i tricket The Passage går rakt igenom en av sina medarbetare. Det är alldeles för otroligt och skickligt för att kunna vara bara ett trick - det måste vara magi. Tacka gud för det. Jag säger som man gjorde på 90-talet: "I want to believe".

Roligt att bli lurad

Invited to Labero är en fascinerande show, lika häpnadsväckande som underhållande. Det är professionell underhållning på hög nivå som också har blivit en stor succé. I Luleå sålde den ut hela tre föreställningar i Kulturens hus stora sal.