Ni minns väl den legendariska finska rockgruppen Hurriganes?<BR>Vi tar det som något mycket självklart att ni faktiskt gör det.<BR>Det var under 1970-talet och första halvan av 1980-talet som Hurriganes, bestående av järntrion Cisse Häkkinen, Albert Järvinen och Remo Altonen, körde över allt eventuellt motstånd med sin helt kompromissbefriade form av vilt vital rockmusik.<BR>Hurriganes gjorde musik som, med Kurirens förre medarbetare Ulf Perssons initierade ord, hörde ihop med ?raggarbilar och de trasiga kassettband och de mosade fimpar som brukade finnas på golvet i dem?.<BR>1977 genomförde de en spelning i Sporthallen i Luleå, som de som var där aldrig kan glömma.<BR>På stapplande engelska sade Cisse Häkkinen ?Now we gonna play some rock ?n? roll?. Och så gjorde de det. Oavbrutet. I två timmar.<BR>Några år senare var både Cisse Häkkinen och Albert Järvinen borta. Enligt deras bandkompis Remo Altonen dog de av ?Too much rock ?n? roll?. Frid över deras törstiga minnen.<BR>Ger inte upp<BR>Men: Hurriganes dör inte, som begrepp. Remo Altonen har envist och passionerat hållit liv i gruppen och i mitten av 1990-talet gjorde han en spelning på Seskarö, med nya gruppmedlemmar och under titeln In the Spirit of Hurriganes.<BR>Hur bra som helst och: nu är det dags igen.<BR>I kväll, lördag, spelar Hurriganes på Haparanda stadshotell ? en spelning som ingår i den turné som går under namnet Diamonds Are Forever.<BR>Remo Altonen fast förankrad bakom trummorna, naturligtvis. Och som gitarrist Jukka Orma, som tidigare bland annat har spelat med den finska gruppen Sielun Veljet. På basen finns Mikko Löytty, tidigare i gruppen Q-Stone.<BR>Räkna med rock´n roll av helt blödande kalibrering.<BR>Och, som Hurriganes själva brukade definiera läget förr i tiden:<BR> ? Now we gonna sing a sing.<BR>Något att förhålla sig helt andaktsfullt till.<BR>Vi tar det, helt enkelt, som ett löfte.<BR>
