"Robin Williams överraskade"

Några nya upptäckter, några floppar och några positiva överraskningar. Så brukar filmfestivalerna se ut för min del. Och ja, så var det även i år. Den stora överraskningen blev Bobcat Goldthwaits svarta komedi World’s Greatest Dad där Robin Williams spelar en lärare vars son dör i ett misslyckat sexexperiment. Det unika med filmen är att den är elak samtidigt som den har ett stort bultande hjärta. Den nya upptäckten blev Red Riding-trilogin som är värd mer uppmärksamhet. Floppen då? Steven Soderberghs The Girlfriend Experience tilltalade mig inte ett dugg. Förra året när jag bevakade filmfestivalen åt en annan tidning så gjorde jag inga festivalintervjuer med regissörer och skådespelare. I år fick jag träffa Tarik Saleh (Metropia), Alexandra Dahlström (Because the Night) och Isabel Coixet (Map of the Sounds of Tokyo). Det var särskilt häftigt att träffa Isabel Coixet vars filmer förtjänar mer uppmärksamhet. Här har vi en regissör som jag känner på mig kommer att bli väldigt mycket större än vad hon är nu. Tråkigt nog fick jag inte möjligheten att träffa Gaspar Noé och Luc Besson. De intervjuerna kunde ha blivit något utöver det vanliga. Hur var festerna på Stockholm filmfestival då? Ingen aning. Jag missade allt sånt. Det allra sämsta med festivalen var de påstridiga autografjägarna utanför biografen Skandia som omringade Susan Sarandon bara för att få en namnunderskrift. Patetiskt. Nu fortsätter filmfestivalen. På Klintbacken i Luleå. Men antalet besökare är betydligt färre.