Någon ligger alltid före under de känsliga åren i mellanstadiet – i popularitet och i mognad, men allra mest kanske när hormonerna på allvar vill ha ett ord med i laget. Precis så är det i klass 6 där Majken och Tessan går. De har alltid varit bästa vänner med allt vad det innebär av förtroenden och skratt, tills plötsligt Tessan vänder sig till andra flickor, särskilt Belinda som klär sig i rosa och som alla pojkar svassar för. Samtalen tystnar nu när Majken närmar sig tjejklungan, hon har förvandlats från bästis till barnslig. Och visst. Hon är mer intresserad av sin fiol än av pojkar, men också beredd att kämpa för att få tillbaka Tessan.
Lite ihop är Majkens försök att lyckas med den återföreningen i Johanna Lindbäcks nya barnbok med samma namn. Den nyinflyttade Ivan ställer upp på att låtsas tycke, men med en helt egen agenda som Majken inte känner till. Det är lite småroligt och ibland finns här den nerv i dialogen som Lindbäck är så skicklig på, men riktigt samma fingertoppskänsla och gehör som i tonårsböckerna är det inte. Det är något med tempot som stör, det som Lindbäck säger behövde bli rappare än i tidigare böcker. För min del hade det med fördel kunnat skruvas ner, dialogen vara mer allvarsam och sorgen över att vara utanför mer inlevelsefullt skildrad. Bra är boken förstås också. Johanna Lindbäck kan sitt hantverk, men den här gången roar hon mer än oroar.