Det är alldeles tomt och tyst inne på Musikhögskolan i Piteå. Längst bort i en korridor kan man ana ett idogt hamrande på några trummor. Men det är verkligen allt. Mitt i det tomma sitter Josefine Löfgren. Hon har en fluga av gröna nabbipärlor och skrattar när hon konstaterar:
– Det har gått ganska fort.
Ja, att dra till med rivstart känns nästan lite klent beskrivet – för faktum är att det gått snabbare än så. Oh Jonathan, som består av Josefine och Sandra Widman, har bara funnits i några veckor. Sin allra första spelning genomförde de på Café Tingshuset i Boden förrförra veckan, inte alls många dagar efter att de först spelat in låten Tala till mig och sedan spikat bandnamnet. Nä, du läste rätt. Precis i den omvända ordningen. Fast egentligen började det lite tidigare än så.
– Vi träffades på Framnäs för drygt två år sedan. I början hängde vi i olika gäng men hamnade vid något tillfälle i samma ensemble. Och jäklar vad fort vi hittade varandra, säger Josefine och fortsätter:
– Men egentligen var vi ganska rädda för att skriva eget material. Det blev mest covers.
Den sommaren var de sambos. De jammade på dagarna och satt uppe och skrev på nätterna. Men det var inte förrän en gemensam kompis fyllde år som det släppte.
– Vi skrev en låt till honom – som vi döpte till Oh Jonathan. Den blev uppskattad och folk frågade efter mer.
Josefine lutar sig tillbaka i den låga soffan. Det här med musik är inte på något sätt nytt för varken henne eller Sandra. Josefine går andra året på Studiomusikerprogrammet på skolan. Och Sandra ska börja Rockmusikerutbildningen till hösten, också det på Musikhögskolan. Josefine är dessutom mer eller mindre uppvuxen med musik och i familjen är Löfgren-jam frekvent återkommande.
– Mamma har jobbat som musiklärare och skrev egna låtar när hon var yngre. Syrran (Jonna Löfgren, trummis i Glasvegas) är übermusikalisk och min bror spelar också i band. Så det brukar bli Löfgren-jam när alla är samlade.
Än så länge skriver Oh Jonathan både på svenska och engelska. Och oftast föds de folkmusikinspirerade popharmonierna – som utmärkande framförs i stämmor – som presenter till människor de känner.
– Ja, det har blivit lite våran grej. Det är enklare. Att skriva åt någon, vid ett speciellt tillfälle.
Som julklappen till Glasvegas?
– Ja, det var ett tag sedan vi hade träffat Jonna. Så vi satte oss ned och bara: Nu gör vi det.
– Det blev en cover på Euphoria, take my hand. Och James (Allan, sångare i Glasvegas) hade tydligen blivit tårögd. Vilket känns konstigt, det är ju han som skrivit låten.
Planen så här långt att spela så mycket det bara går. Och redan nu har förfrågningarna ramlat in.
– Det känns jättekul. Vi trodde vi skulle få jaga spelningar. Men vi ser det mest som ett roligt projekt, det är inte så att vi tänker: Shit vi kommer att bli stora.
Fotnot: Lillans måndagskonsert drivs av Magnus Ekelund tillsammans med Lillan. Ikväll spelar, förutom Oh Jonathan, även Patrik Backlund från Umeå, som släppte sitt andra album Wolfrunner i november förra året.