Riviga ryggraketer och härliga handkanoner i Halo
Skaparna Bungie tackar för sig med denna "prequel" som alltså utspelar sig före det första Halo-spelet. Reach är en värdig avrundning på en spelserie som inleddes starkt med Halo: Combat Evolved 2001.
Foto:
serien bygger på en intressant berättelse, men den har alltid förmedlats på ett ytterst stelt sätt. Videosekvenserna är oändligt vackra, men dialogen är hopplös och det är även identifikationen med de livlösa rollfigurerna. Spelfiguren man har kontroll över, Noble Six, får inga egenskaper för att den som spelar ska kunna känna att han eller hon själv är med
i handlingen. Tanken är god, men det slår fel och i stället styr vi en ihålig rollfigur. Trots dessa synpunkter är Reach en imponerande prestation när det gäller utformning och spelkänsla. Efter snart tio år av Halo-spelande är styrningen så känslig och precis att spelkontrollen börjar kännas som en förlängning av kroppen. Efter ungefär tio timmar har jag tagit mig igenom de tio uppdragen och kan konstatera att slutklimax i Reach trots allt inte toppar bilsekvensen som avrundade det första spelet. Som helhet är dock Reach bättre än ettan. Trots att kampanjdelen är över för min del i Reach finns det rätt mycket kvar att upptäcka i multiplayer-delen. Racing, ja, man kan tävla i vem som är bäst på att köra warthog-jeep. Ryggraketen ger dessutom en vitamininjektion även till flerspelarlägena. Reach kommer att ha ett långt liv. Nu hoppas jag att ett skickligt spelbolag tar över efter Bungie.
Spel
Halo: Reach
Bungie/Microsoft Game StudiosXbox
Betyg: 5
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!