Riktigt bra rock

Slutsignalen går och publiken strömmar förbi, många stannar. The Donnas skulle kunna vara kitch och retroromantik men gitarristen Allison Robertson visar att de är på dödligt allvar, inga ironiska leenden här. Hon älskar sina läderbrallor! Don’t wait up for me får ingen fet gitarr och sångerskan Brett Anderson håller igen några toner lägre. Varför får sin förklaring i mellansnacket till Who invited you. Bandet åkte från Schweiz sent på fredagsnatten efter en spelning där. I What do I have to do kommer det äntligen lite kvidande rockgitarr men mer, jag vill ha mer! Får höra det, med besked, en bra bit in i setet, i Smoke you out. Äntligen! Det är skitbra, en glidig gitarr, en tung, snabb baskagge med inflikande koskälla. Älska rock när den är så här, tänker jag. Glatt, en massa "How are you feeling, motherfuckers?" och bas med rosa strängar. Yes! En stark, fin fyra blir det. Hade klarat mig utan publikfriet och "köp vår skiva" i varje mellansnack.