Reportage i serieform

Journalisten Anders Annikas har gjort ett seriealbum från Pajala och Åmål. Hur gick det i de två samhällena efter att ortsnamnen blivit berömda?

Kultur och Nöje2008-01-19 01:45
Marianne Söderberg
Vittula och fucking. Två grova uttryck, starkt förknippade med två orter med en hel del gemensamt - Pajala och Åmål. Om Pajala skrev Mikael Niemi i den prisade och mycket spridda romanen Populärmusik från Vittula, som senare också blev en film inspelad på plats av regissören Reza Bagher. Åmål fick bli symbolen för småstaden i Lukas Moodyssons rosade långfilmsdebut Fucking Åmål. Vilken betydelse fick det för Pajala- och Åmålborna själva? Hur tänker de om sig själva och om sin plats på jorden nu så här efteråt? Vad har uppmärksamheten betytt och vilka spår finns det kvar i dag? Ämnet är stort nog för att rymmas i en akademisk avhandling, men journalisten Anders Annikas valde att gripa sig an problematiken i form av ett brett upplagt reportage i serieform i albumet Fucking Vittula (Doob förlag och Filmkonst). Självklart handlar det inte om något dagsfärskt reportage, att skapa serier tar tid och de många intervjuerna gjordes redan 2006. Men för första gången kan vi läsa en sammanfattande berättelse, fylld av detaljer, om hur en bok och en film kom att påverka två svenska samhällen. Det blir lite som att se en film, med den skillnaden att läsaren själv bestämmer tempot. Många möjligheter
-Ämnet intresserade mig och eftersom jag var i färd med att göra mitt examensarbete på Journalisthögskolan i Göteborg ville jag passa på att experimentera. Serieformen innehåller många möjligheter och det är dessutom ett pedagogiskt och lättillgängligt medium, så varför inte prova, säger Anders Annikas. I Pajala och Åmål samtalar Anders Annikas med ungdomar och kommunalråd, företrädare för näringsliv och föreningsliv, präster, pensionärer och människor han möter på gatorna. Ibland är han själv med, gör sina frågor tydliga, figurerar i sina bildrutor, svarar på frågor. Boken är indelad i olika kapitel, vissa av dem är rena faktaavsnitt i tecknad form. -Det är på många sätt en pratbok som bygger på det folk säger, men självklart också på mina frågor. Reportage i serieform är ju inget nytt eller ens unikt, serietrenden är ganska hajpad just nu, säger Anders Annikas och nämner Martin Kellermans intervjuer, Simon Gärdenfors reportageböcker och Sofia Olssons reportage om invandrare i Malmö som exempel. Viktig närvarikänsla
-Ofta tar serietecknaren själv stor plats i sina reportage och jag försökte undvika det. Ändå valde jag att ta med mig själv eftersom jag insåg att det skapade en viktig närvarokänsla. Förutom alla samtal han för med människor i Pajala och Åmål går Anders Annikas själv på strövtåg och beskriver i ord och bild vad han ser. I Åmål upptäcker han en idyllisk småstad, något som han på serietecknarens korta och direkt sätt beskriver under rubriken "Not so fucking Åmål". I Pajala ser han gröna gräsmattor och blå studsmattor och villaområden som ser ut som villaområden brukar. På bron över älven ställer han sig en stund och funderar över islossningen och låter blicken svepa över skogarna. Skapade projekt
-Skillnaden mellan orterna är att Pajala har gjort mer av uppmärksamheten, något som också har att göra med att Reza Bagher spelade in sin film där på plats. Så var inte fallet i Åmål, vilket naturligtvis fick betydelse. Kring Mikael Niemis bok kunde man skapa en turism kring de autentiska platser han skrev om, det kunde man inte i Åmål. -I Pajala skapade man också projekt i anslutning till boken, vilket har gjort att inte minst kulturlivet blev ganska peppat där. Det var en intensiv tid med många aktiviteter och det tycks ha satt sig ganska djupt i tillvaron i Pajala, säger Anders Annikas. -Naturligtvis skulle det vara intressant att läsa om det här även i siffror, men min bok handlar mer om attityder och känslor. Serieformen skapar möjligheter för att kortfattat berätta komplicerade skeenden, inte minst genom att man kan hoppa ganska obekymrat mellan personer och tid. Som serietecknare kan Anders Annikas också berätta så mycket mer om stämningar och situationer i sina bilder än han hade kunnat göra enbart i en reportagetext. Boken avslutas med ett kapitel där Anders Annikas under rubriken "Pimp my småstad" resonerar kring hur man gör en tämligen okänd svensk småstad med hög arbetslöshet känd för omvärlden. -Egentligen spelar det väl inte så stor roll vad man gör på själva platsen, det är själva associationen till platsen som har betydelse för uppmärksamheten. Men självklart kan man utnyttja publiciteten på olika sätt, i Pajala gjorde man det väldigt konkret. Sen är det ju frågan vad det får för konsekvenser över tiden, men som upplevelse och minne tycker jag mig ha sett att det betytt en hel del.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!