Två människors tillkortakommanden och ett äktenskap i kris. Syrligheterna i Helena von Zweigbergks roman Ur vulkanens mun får även teaterpubliken att skruva på sig - och skratta.
Anna och Mats lyckas inte ta sig ur det sura klister som deras relation fastnat i. En chartervecka på Sicilien tillsammans med barnen är deras sista chans. Vid vulkanen Etnas fot försöker de desperat njuta av en semester de egentligen inte har råd med.
Sanna Krepper spelar den ena huvudrollen i Ur vulkanens mun och står tillsammans med regissören Christian Tomner också för dramatiseringen. Hon ser det krisande äktenskapet i boken som en välbehövlig injektion i teatervärlden. När litteraturen ägnat sig åt skilsmässor i flera år är det först nu som ämnet når teatern.
- Teatern ska ju spegla samhället men är alltid sist. Precis som med Zlatan-boken är det här röster vi inte har hört tidigare, som behöver höras, säger Sanna Krepper.
I boken är det deras spydigheter som får läsaren att skruva på sig, man vill inte känna igen sig men gör det. Hur blir det i teatersalongen?
- Jag hoppas verkligen att känslan är den samma. Igenkänningsfaktorn är brutal, den publik vi haft hittills skrattade både med oss och åt oss, och åt sig själva.
Helena von Zweigbergk har pratat om surheten som maktfaktor, handlar det om makt?
- Många människor styr på det sättet. För att bryta det måste man ha mycket mod. Anna kan inte leva i surheten längre, hon måste fatta mod, eller skilja sig.
Uppsättningen är ett samarbete mellan Örebro länsteater och Riksteatern.
Fotnot: Ur vulkanens mun spelas i Sundsvall 21 mars, Burträsk 23 mars och Arjeplog 25 mars.