Rekordårens Åsa-nissar

Steve Sem-Sandberg Härifrån till Allmänningen Bonniers Steve Sem-Sandberg skriver berättelsen om Stockholms sextiotalsförorter med romanen Härifrån till Allmänningen. Sovstaden Venby söder om Stockholm befolkas med människor och förhoppningar, villor och en bit bort, höghus. En slags civilisation etableras och följaktligen saknas varken otrohet eller fasta bussturer. Som sovstad trotsar den alla klichéer om tristess och konformitet. Romanen beskriver några familjers liv under pionjäråren, vanligt vardagsliv och högst ovanligt. I bokens öppning mördas bankkamrer Mörk och hans garage brinner. En våldets fackla över perverterade klassmotsättningar och svartsjuka lyser upp villaraderna. Dådet bevittnas av den ständigt tigande gossen Leonard Pernheden som snart ska återfinnas drunknad i en närbelägen tjärn. Nej, egentligen finns inte så mycket av grå normalitet i Sem-Sandbergs roman. Den blir mer ett typgalleri över den olyckliga villaidyllens missuppfattningar och förljugenhet. Och tidsdetaljerna inströdda som rekvisita, skildringen ska gälla för det slutande sextiotalet, men tidsstämningen är egentligen femtiotal. Det är någonting som inte stämmer. Det släpper i fogarna, och fasta galleriet vacklar fram på sina stigar, och allra helst vid sidan om. En narrspegel av rekordårens själlöshet? Det kanske var meningen, men det blir stelt och illa passat. Författaren arbetar och arbetar, fogar till fantasterier och kufar, Vietnamkrig och månpromenader. Det hjälper inte. Resultatet blir konstruktion och en roman där viljan att gestalta blir synlig som just ? konstruktion. Inte en berättelse som tar hjärtat och de mer ordnade sinnena i besittning. Utan en uppvisning i konsten att ordna romanstoff. I en bok skriven i tämligen cynisk grundstämning. Bespejande dessa löjliga människor som lever i skilda missuppfattningar och ibland stöter ihop i grova kollisioner med våld, pennalism, otrohet och superi. Lika handfallna inför det gamla som inför det nya, sprattlande i fritt fall mellan rymdfärder och traditionens åldriga landsbygd (sörmländsk?). Rekordåren befolkad av medelklassens nervösa Åsa-nissar. Att en sådan allmänning alls kunde fungera som scenen för ett anständigt samhällsbygge?