Reine Brynolfsson dras till Macbeth
Tvivel, tvivel, tvivel. Reine Brynolfsson talar om Macbeth som Shakespeares kanske mest tvekande karaktär. En man som vet hur fel det är att mörda, men som ändå gör det, igen och igen.
Inför premiären i maj berättade regissören Staffan Valdemar Holm om den sömnlöshet som drabbat stora delar av ensemblen, och om hur Macbeth ditintills aldrig blivit någon publikdragare på teatern.
Den förbannelse som skrockfullt sägs vila över Shakespeares 400-åriga drama verkar dock inte haft någon avskräckande inverkan på Reine Brynolfsson. Han berättar att han alltid känt en dragning till just Macbeth, till den av Shakespeares roller som kanske tvivlar än mer än Hamlet, men som låter maktbegäret ta över vankelmodet.
Macbeth mördar för att bli kung samtidigt som Shakespeare låter honom förkroppsliga en diskussion om manlighet.
Brist i manligheten
"Avköna mig", säger Lady Macbeth i en berömd replik. I en manlig värld tycker hon sig inte kunna handla som kvinna. Och i hennes ögon är den man som inte handlar inte längre någon man.
- Hos Macbeth finns det en brist någonstans, och hur den har uppstått vet inte jag, det är en brist i hans manlighet, en svag punkt, som hon utmanar. Hade han varit helt trygg hade han bara kunnat säga "jag gör som jag tycker". Men på grund av den här bristen måste han kompensera, och det är den där kompensationen som är det farliga. Det är den som ger honom kraft och leder honom fel.
- Macbeth slåss ju med sitt inre, det är inre demoner han slåss med.
Att hitta nedsättande teaterkritik om Reine Brynolfsson går inte. På scenen, i TV-rutan och på duken fångar hans karaktärer uppmärksamheten från första stund. När han för några år sedan fick Dramatens O?Neillstipendium var det med motiveringen att det gick till en skådespelare "som oavsett scen och sammanhang tycks vara besatt av själva gestaltandet."
Är du besatt?
- Jag skulle i alla fall inte må bra om jag inte fick stå på scenen.
Inför det förestående sommarspelet på Dramaten kopplar han av från Macbeth med - teater. Reine Brynolfsson brukar se så mycket han kan och har just varit i London och sett Katie Mitchells uppsättning av Måsen.
I väskan har han en bok om regissören Peter Brook och under festivalen Musik vid Siljan ska han spela sin Strindbergmonolog Paralysie Générale. Medan Macbeth är ett fullfjädrat och storslaget kostymdrama på största nationalscenen är Strindbergsmonologen, till det yttre, rena gatuteatern.
- Det är jag, en presenning och två ägg.
Resa i psyket
Reine Brynolfsson talar om en resa in i ett psyke, om en man som blottar sina svagheter och sin längtan efter kärlek. Tillsammans med dramatikern Jacob Hirdwall arbetade han i Dramatens bibliotek. Han satte samman monologen utifrån delar och fragment av Strindbergs brev och essäer, av andra texter än just de dramatiska. Även titeln hittade han hos Strindberg, "Paralysie Générale", stillastående kreativitet.
- När jag slog upp det var det ett symptom på syfilis.
Efter premiären 2004 har han bevarat föreställningen på sin personliga repertoar.
- Den har betytt mycket för mig, samtidigt som jag upptäckte att det är otroligt svårt att göra en monolog.
Så jobbar vi med nyheter