Regnet släckte inte glöden på Meänfestivaali
Den väderberoende midsommarfestivalen Meänfestivaali i Erkheikki (8 kilometer utanför Pajala) gav festivalbesökarna en strålande midsommarafton medan midnattssolen gömde sig bakom ett täcke av regnmoln på midsommardagen.
Rutinerade. Bengan Janson och Stefan Gunnarsson visade att de var extremt samspelta när de uppträdde på lördagen.
Foto: Joni Nykänen
förklarade valet att göra en cover-skiva med att han gjort sig förtjänt av att få slappna av då han först och främst är känd för låtar han själv skrivit. Jag var tacksam att han inte valde att spela fler Lovestar-låtar eftersom den skivan är, ja, fruktansvärd. Publiken (och även jag) välkomnade de gamla hitsen. Ironi och allvar
Det briljanta med Di Levas framtoning är att man inte vet när han passerar gränsen mellan ironi och allvar.
Ibland känns hans konsert som ett väckelsemöte för att plötsligt skifta till absurd humorshow där Gävlesonen delar ut frukt till åskådarna och utbrister: "Frukta inte. Ät frukt". "Vi älskar dig, Thomas!", ropade vissa i publiken, som om de skulle ha blivit uppfyllda av den helige ande. Di Leva besvarade med tänkvärda (?) fraser i stil med "Du är inte du. Du är jag. Vi är vi". Denna kung från Kosmos har en handfull enkla men fina låtar som lämpar sig för att spelas akustiskt på en utomhusfestival. Man kan säga att Di Leva höll vad han lovade. Erkheikki-backens besökare fick vad de förtjänade efter att ha kämpat tappert i regnet. Om vi backar bandet så uppträdde Stefan Gunnarsson, Bengan Janson, Lasse och Bosse Persson tidigare under kvällen. Gunnarssons låtar bestod främst av covers (bland annat en rolig variant av We are the world där han imiterar flera av artisterna från originalinspelningen). Utöver dessa gjorde han några låtar från det nya albumet. Senare deltog dragspelaren Bengan Janson på scen och gjorde roliga versioner av Euskefeurats Min brorsa (där han byter ut FNL mot LRF) och Allan Edwalls Slumpens makt i Luleå (där han ibland byter ut Luleå mot Pajala). Bluesrock med Calle
På den soliga fredagskvällen var huvudakten Calle Kristiansson (känd från Idol men är nuförtiden bluesrockare). För tillfället kämpar han allt han kan för att göra sig av med stämpeln "Idol 2:an". Trots ett idogt jobb att försöka undvika allt sådant som kan förknippas med TV 4-programmet kräver Pajala-publiken att få höra Walking in Memphis (Marc Cohn-covern som han uppträdde med i tv). När Kristianssons bluesiga band spelat klart låten ryter åskådarna "en gång till". Det ignorerar förstås gänget som fortsätter spela sin gungande bluesrock. Det märks att Kristiansson och hans band The Undervalleys spelar den musik de tror på i stället för att förställa sig inför Idol-fans. Den stora frågan är om den strategin fungerar i längden - det var nämligen påtagligt hur mycket större intresset var för hans Idol-covers än de egenhändigt skrivna låtarna. Hiphop från Rovaniemi
Strax före Kristiansson uppträdde Talonpoika Lalli, en hiphopartist från Rovaniemi. Texterna handlade om socialrealism - arbete, uteliv, problem och vardag (förutom en kärlekslåt Mie ja sie och en låt om att flyga rymdskepp). Det var uppfriskande att uppleva finsk hiphop, men den statiska scenshowen och de omedvetet parodiska hiphop-attributen drar ned intrycket betydligt. Meänfestivaali är en outsider som lätt kan glömmas bort bland länets stora sommarfestivaler. Festivalen har många styrkor utöver programmet med artister. Den avslappnade känslan på Erkheikki-backen är en upplevelse i sig. Det är en plats man vill vara på. Musiken är bara bonus.
Fotnot: Se fler bilder från Meänfestivaali på Kuriren.nu.
Meänfestivaali, Erkheikki
(utanför Pajala), 25-26 juni.
(utanför Pajala), 25-26 juni.
Så jobbar vi med nyheter