Regissör med hjärtat i barnteatern

Att bo i en liten fjällby, heta Salmiak och ha en mamma från Stockholm som blir så tokig av all vinter att hon dansar naken ute i snön är som ni förstår inte helt okomplicerat. Då är det tur att man träffar på en liten kompis som heter Spocke och som ingen annan kan se.Just nu tar historien form på Norrbottensteatern genom ett samarbete med Teaterhögskolan, där förutom pjäsen Salmiak och Spocke även Cristina Gottfridssons tonårspjäs Ett hjärtslag bort ingår. Salmiak och Spocke bygger på en bok av Moni Nilsson-Brännström, som kanske mest gjort sig känd för sina böcker om Tsatsiki.För dramatisering och regi svarar Olle Törnqvist, under många år en av medlemmarna i Skottes Musikteater. Gruppen startade på 70-talet i Luleå men flyttade 1983 till Gävle, där kommunen tog emot barnteatergruppen med öppna armar. Tio år senare började Olle Törnqvist regissera och sedan 1997 reser han ständigt mellan olika svenska teatrar, genom åren har det blivit över 50 uppsättningar. Gemensamt projekt
På Norrbottensteatern har han arbetat tidigare, senast med Rasmus Lindbergs Ljusets hastighet. Samarbetet har fortsatt och i våras knep deras Dan då Dan dog, som sattes upp på Länsteatern i Jämtland, första pris vid Barnteaterbiennalen i Malmö. Senare uttogs den också till den svenska teaterbiennalen, där den gjorde succé. Om ett år går de igång med ett nytt gemensamt projekt, ett samarbete mellan Unga Riks och Länsteatern i Jämtland.Det har blivit mycket barn- och ungdomsteater för honom genom åren, men också en hel del vuxenteater. I somras satte han upp Molières Tartuffe på Träteatern i Hälsingland och efter Luleå åker han till Sundsvall för att regissera Cabaret. Dessutom har han också gjort många dramatiseringar genom åren och snart ska han gripa sig an Elisabet Rynells fantastiska roman Hohaj för Västerbottensteatern. - När man dramatiserar någon annans text måste man verkligen tränga in i den andres värld och försöka vara lojal, även mot det man inte själv riktigt gillar. Det är roligt, men också läskigt. Jag sitter ju där och grejar med ett arbete som folk lagt ner möda och tid på. Författaren har sugit på ord och formuleringar, valt ord och handlingar och så kommer jag som dramatiker med penna och sax och stryker och klipper bort. Det är ett stort ansvar. Moni Nilsson-Brännströms bok är rolig och fylld med slapstick. Som så många andra fantasikompisar i litteraturen är Spocke en mycket påhittig figur. Ofta får det stora konsekvenser. Men det är också en bok som tar upp många av livets verkligt stora frågor - sorg, längtan, utanförskap och kärlek. - Den är intressant också för att den handlar om en liten pojkes värld som liksom beskrivs inifrån, inte i en massa yttre handlingar. Det är mycket filosoferande i boken och det är inte så vanligt när det gäller gestaltningar av pojkar, säger Olle Törnqvist.Stor killnad
När det fungerar som bäst är det stor skillnad mellan att läsa en bok och att se en pjäs. Salmiak och Spocke är en ganska omfattande bok som Olle Törnqvist nu gjort en knappt timmeslång pjäs av. Mycket måste strykas, men teater ger å andra sidan andra möjligheter till gestaltning av text, behöver inte alltid ta omvägen genom orden. - Att arbeta med teater för barn och ungdom skiljer sig inte särskilt mycket från att jobba med teater för vuxna. Största skillnaden är egentligen längden på pjäserna. De skådespelare som arbetar för barn måste vara väl så bra som de som jobbar för vuxna, effektiva och närvarande.Men det finns skillnader. Det som skrivs för barn har ofta en tydligare riktning.- En barn- och ungdomsförfattare har ofta en tänkt på sina läsare när hon skriver. Tanken på läsaren skapar en slags energi som märks tydligt. Dessutom ger sig barn- och ungdomsförfattare och barnteatern ofta i kast med existentiella frågor på ett helt annat och framför allt tydligare sätt. Det kan bli svindlande när man i barnens komprimerade form beskriver essensen av konsekvenser av livsval och andra stora frågor, säger Olle Törnqvist.Moni Nilsson-Brännströms bok, liksom pjäsen, innehåller mycket av den sorten. Där finns de inte särskilt snälla grannbarnen Per-Jonas och Anna-Sara. Dessutom Per-Jonas dumma pappa, inte särskilt insmickrande beskriven. Men också en pappa som mest sitter framför datorn och så en klok och snäll farmor, som i Olle Törnqvists pjäs blivit en farfar. En annan sida
Och så finns naturligtvis Spocke men också Clint-Henrik, två riktiga kompisar. - Pjäsen handlar mycket om att hur man än gör finns det alltid en annan sida, om att ingenting är enkelt. Som när de vuxna säger till Salmiak att barn måste bo med sina föräldrar och han svarar att han tycker att föräldrarna ska bo hos sina barn. Det är naturligtvis en högst aktuell frågeställning för barn och ett bra exempel på att man kan diskutera väldigt djupa saker med barn utan att lämna dem i sticket. För självklart måste det sluta bra, vilket det också gör.Norrbottensteatern har under de senaste åren inte satsat särskilt mycket på barnteater, något som inte gäller alla länsteatrar. Men mycket har förändrats under de snart 30 år som Olle Törnqvist jobbat i branschen. - Förut fanns ett uttalat mål att man skulle satsa på barn- och ungdomar i kulturen och lärarna var de stora kulturbärarna som tog stort ansvar. Så är det inte längre och strukturerna kring barnteatern har lösts upp och resurserna fördelats ut på enskilda skolor som får bestämma själva. Det kallas för valfrihet, men hur ska man få en möjlighet att välja till exempel teater när man så sällan kommer i kontakt med den.