Referenser till diktator i barnfilm

Risken var överhängande att intrigen i den nya filmen skulle kännas framkrystad för att passa 3D-formatet. Pixar går dock den subtila vägen i användadet av den tredje dimensionen. Det är helt rätt. När vi först träffade leksakernas ägare Andy var han en liten gosse. Nu är han 18 år och på väg till universitetet. Det finns inte längre någon självklar plats för Woody, Buzz och de andra i den unge mannens liv. När hans mor kräver att de färgglada tingen ska slängas eller lagras på vinden förändras våra hjältars liv. Det ena leder till det
andra och plötsligt befinner sig leksakssamlingen i en förskola som styrs av en
diktatorisk nallebjörn vid namn Teddy. Intressant nog haglar inte bara filmreferenserna denna gång, utan också referenserna till historien. I klassisk
allegorisk form blir Teddy en leksaksvariant av Stalin som förtrycker sina kamrater i denna Gulag-aktiga förskola. Woody lyckas rymma medan Buzz Lightyear blir hjärntvättad. Det bästa med Pixars filmer är berättarglädjen och uppfinningsrikedomen.
Sådant finns det gott om trots att vi träffat samma
figurer två gånger tidigare. Mot slutet finns det en svärta i filmen som man
tidigare inte sett i serien. Till exempel försöker figurerna undkomma ett rullband på en soptipp där slutdestinationen är brinnande och flytande metall. Sådant kan
definitivt skrämma kidsen - medan det roar föräldrarna. Eftersom det var väldigt många år sedan jag såg ettan och tvåan har jag svårt att jämföra. Men jag kan dock gladeligen konstatera att Toy Story 3 håller hög Pixar-klass trots några långsamma stunder.

Referenser till diktator i barnfilm

Elva år efter den andra Toy Story-filmen avslutas (?) trilogin på ett övertygande sätt.