Redo för världen

år, en debutskiva som sålt platina i England och ett nobbat Hollywood-erbjudande. James Morrison står på gränsen till världsgenombrott. Han tackar sina trasiga stämband och sin tuffa uppväxt för det.
James Morrison sitter med en kopp kaffe på en uteservering i Stockholm, rullar en cigarett och konstaterar självklart:
- Det går väldigt bra just nu.
Det är det minsta man kan säga. Han är 22 år och hans debutskiva Undiscovered gick in i toppen på den engelska albumlistan, och sålde snabbt platina. Just nu turnerar han jorden runt och ger intervjuer. Han har redan klarat av större delen av Europa, Japan och Australien. Inte illa för någon som för bara två år sedan tvättade bilar till vardags.

Låter som en 45-åring
Dessutom kunde han varit filmstjärna. När han var i USA i höstas fattade ett filmbolag tycke för hans låtar, som de ville ha med i en storfilm. James Morrison sa nej. Då erbjöd de honom huvudrollen - mot Robin Williams. Men han sa, återigen, nej.
- De flesta sångare som är med i filmer är skitdåliga ändå. Enda anledningen till att de är med i filmen är att de redan är kända som sångare. Och jag var inte ens det. Det kändes bara fel.
Varifrån kommer den självsäkerheten?
- Jag ser det inte riktigt som självsäkert. Visst var det en bra möjlighet, speciellt om jag inte hade haft något annat för mig. Men jag hade ju ett album att tänka på.
Men det är klart att det är självsäkert. Att nobba ett fräsigt erbjudande från Hollywood kräver en hel del av det som så många säger sig ha, men som så få har: integritet. Och Undiscovered har också något av den varan. Ett eget uttryck och en mogenhet som är slående för en 22-årig debutant. Han låter som en ärrad 45-åring med lungproblem, vilket visar sig ha både en medicinsk och en social orsak.
- Jag har alltid haft en raspig röst. Jag hostade så mycket när jag föddes att det skadade mina stämband. Jag hatade det först. Alla mina favoritsångare har rena röster, som Stevie Wonder, Otis Redding. Jag ville sjunga som dem, men det gick aldrig.

Tuff barndom
- Men det mesta i min röst kommer från känslorna jag känner när jag sjunger.
Och var kommer de känslorna ifrån?
- En normal 22-åring skulle förmodligen sjunga om tjejer. Men jag har en massa dåliga erfarenheter från min uppväxt. Pappa var frånvarande. Vi hade inte mycket pengar, det fanns inte alltid mat i skåpen. Jag kanske har lite mer att skriva om än andra.