Läs meningen ovanför en gång till. Det är i sig ett alldeles oerhört påstående. Men efter att ha läst hennes långa essä Det som en gång var kan jag inte annat än hålla med. Noggrant och grundligt analyserar hon grundvalarna för den civilisation vi alla är en del av. Hon nagelfar den med hjälp av filosofer och biologer, fysiker och kemister. Och hon är skoningslös.
Granström är kvantfysiker och hennes sätt att närma sig miljöförstöringen och klimatförändringen är teoretikerns. Men hon är också poet, en fantastisk skribent. Och rasande och engagerad. Genom att inte begränsa sig till enbart biologi utan blanda in filosofi, fysik, teknik, sociologi och politik bänder hon upp det samhälleliga samförstånd som råder: att framsteg innebär förluster vi får ta, att teknik är detsamma som framsteg, att utvecklingen inte går att stoppa. Hon skriver att ”världen” nog tycker att det är beklagligt att albatrosserna dör för att de får i sig så mycket plastskräp att de blir undernärda. ”Men med människans levnadsstandard har det inget att göra.”
Hon beskriver människans sätt som våldsamt. Allt baseras till slut på våld. Och säger hon, ”våra våldshandlingar är våldsamma i två led: dels genom våldet i sig, dels genom vårt massiva ointresse för det.” Genom sitt systematiska analyserande visar hon att argumenten för att vi måste acceptera att grundvattnet försvinner i exempelvis Kalifornien, är detsamma som att jordbruket behöver antibiotika i djurfodret eller att det måste bombas i Irak. Det som står ivägen för den tekniska utvecklingen och därmed människans fortsatta överlevnad och utvidgade välstånd måste elimineras. På det sättet rättfärdigas att man sprutar biocider för att utrota insekter vilket har lett till att det nu finns färre insekter som kan pollinera de grödor vi behöver för att äta.
På samma sätt måste vi förstå att ett rimligt pris att betala för vårt välstånd är ständigt allt högre förskrivning av psykofarmaka. Granström skriver att ”tv-tittande, dataspel, shopping, alkoholism, slösurfing, terapi... [är]medel för att göra en i ordets mest grundläggande bemärkelse inhuman tillvaro uthärdlig.”
Orsaken ligger, menar hon, i ett ogenomskinligt samspel mellan teknologi och samhällsutveckling. Och eftersom teknologi anses vara neutralt delas dess innovationer likt ideologi av politiker från alla läger.
Texten ackompanjeras av Marcus Elmerstads svartvita foton från olika naturmiljöer som Kirunafjällen och Ojnareskogen på Gotland.