Duo nöje
Tittar man på bandets logga kan man tro att det här handlar om någon form av power metal, men det som bjuds på Last Sign är renodlad döds av bästa sort. Inledande Blood Thrones sätter ribban direkt. Den här låten hade inte haft några problem att platsa på At The Gates mästerverk Slaughter Of The Soul från 1995. Det är snabbt, hårt och väldigt svenskt. Underligt nog innehåller den dock det enda på skivan som egentligen sticker ut på ett mindre positivt sätt. Någonstans mitt i dyker bandet in i ett märkligt melodiöst parti som skär sig något med resten av låten. Det känns helt enkelt malplacerat och fyller ingen egentlig funktion. Men det är skivans enda snedsteg, och på det stora hela spelar det ingen som helst roll. För därefter är det full fart framåt igen med stabila riff och sköna tempoväxlingar mellan mangel och groove. Att kalla Septic Grave för Norrbottens okrönta death metal-kungar hade inte varit någon överdrift.
Allt sitter där det ska på Last Sign, även textmässigt. Eller vad sägs om raden ”In a bowl of feces we cook you down to sell”. Sångaren Daniel Engman imponerade stort när jag såg bandet live tidigare i år, och han lämnar ingen besviken på skiva heller. Han besitter den sortens lite mörkare avgrundsstämma som gör sig perfekt till den här sortens musik. Om det finns någon rättvisa i världen bör inte Septic Grave förbli osignade allt för länge till. Tills dess fungerar Last Sign utmärkt som en försmak till den fullängdare som jag innerligt hoppas på att Septic Grave lyckas spotta ur sig, gärna innan det gått 20 år till. För det här är bra, riktigt bra.