Det är taktfasta trummor, snabba gitarrer och bas. Men framförallt är det ilskna budskap och frustration. Uttryckligen. Inte bara genom texterna med alla dess upprepande uppmaningar, utan även genom framförandet av dem. Med tidigare medlemmar från bland annat Epidemics och Dogface är det ingen tvekan om att detta är skickliga musiker. Men musiken saknar skärpa eller möjligtvis en tydligare nisch, det är lite spretigt.
Vi får höra låtar som “Ice cold cities” och “Come on savage” från deras självbetitlade EP. Det är en kort spelning som börjar starkt men tappar mot slutet. Vad som däremot håller hela vägen är energin på scen som aldrig sinar, Serpent Eyes öser på och kör sin grej trots den mycket blygsamma publikskaran, i synnerhet sångaren Emma Swanströms inlevelse är medryckande. Tyvärr försvinner Emmas sång bland de diskanta trummorna och gitarrernas reverb, vilket är synd, för hon har en syrlig och samtidigt djup röst som heter duga. En sådan där röst som sätter stämningen och färgar av sig på hela musiken, och som utan problem hade kunnat ges mycket större plats.
I det stora hela bjuds vi på en livlig men lite ojämn spelning, som hade tjänat på mer sång och lite mellansnack. Och som efteråt lämnar en med det obligatoriska öronsuset. Som sig bör efter en punkspelning.