Recension
Joakim Milder som guidar oss genom kvällen berättar att de i framtiden behöver publikens hjälp för att få in lagom med folklighet i arrangemangen. Han hade kunnat låta bli det, jag litar fullt ut på Milder och resten av Norrbotten big band. Det gjorde jag förresten redan när de tillägnade en hel konsert åt Prefab Sprout för ett par år sedan. Hur som haver – Soulful december visar sig snabbt vara ett smått perfekt litet julklappspaket. Utan att man lyckas bli julresistent. Tänka sig!
Innehållet är så smakfullt ihopsatt att Milder gärna får skicka sina Spotifylistor till mig i julklapp (klicka på mitt namn för mailadress). Detsamma gäller valet av de fyra solisterna. Efter det sedvanliga storbandsintrot – ikväll Johnny Bates "Shaft in Africa" – imponerar de till jazz, gospel, blue eyed soul och ett par julsånger.
Elin "EllyEve" Svensson är först ut med Etta James "All I could do was cry?". Tätt efter är Eric Gadd framme med "Wish I". Vem som överträffar vem är svårt att säga, och därför nöjer jag mig med att konstatera att samtliga gör finfina insatser. Men när Rigmor Gustafsson sedan gör Burt Bacharachs "There's always something there to remind me" fnissar jag av glädje. Låtvalet, svänget. Var jag inte storbandsfrälst så är jag det nu. Ty jag lyckades bli överraskad och nu vill jag ha mer.
Luleåbon Britta Bergström – som bland annat synts i Allsång på Skansen och Så mycket bättre – håller samman kvällen på ett snyggt sätt och passar på att be om ursäkt för att hon skrivit en sång åt Brynäs. Tillsammans med Blacknuss-kollegan "EllyEve" gör hon sedan "Thinking of You" innan det är dags för paus. Det hade räckt där på många sätt.
När vi kommer tillbaka in i Stora Salen är det Wayne Shorter på schemat – en av årets mottagare av polarpriset. När bandet tystnar sammanfattar Joakim Milder Robert Nordmarks solo på tenorsax som "Ljuv frustration till ljuv musik".
Ganska på pricken så tycker jag att vi sammanfattar tredje upplagan av Soulful december.