Recension: Längtan fyllde kyrkorummet

På fredagskvällen fick jag ytterligare stöd för min uppfattning om kyrkans och kyrkornas stora betydelse för musiklivet – och det gäller inte bara den sakrala musiken.

Konsert. Rikspeleman Daniel Wikslund höll konsert i Stadsökyrkan i fredags.

Konsert. Rikspeleman Daniel Wikslund höll konsert i Stadsökyrkan i fredags.

Foto: Eija Dunder

Kultur och Nöje2016-05-01 10:47

På temat ”Ord och toner om längtan” hade församlingspedagogen och sångerskan Anna Sellén bjudit in landets nordligaste riksspelman, Daniel Wikslund från Tjautjasjaur, och två mindre kyrkokörer till en konsert i Stadsökyrkan, Gammelstad. Kyrkan var fylld till sista extrastol och det blev en uppskattad konsert – längtan är ju också något som vi alla har en relation till, den må vara profan eller religiös.

Daniel Wikslund är en mångsidig man, med stor energi och smittande livsaptit: multiinstrumentalist med fiolen som huvudinstrument, kompositör, sångare, textskrivare och författare och med alla dessa förmågor en fängslande underhållare (man behöver väl inte säga ”entertainer” – skulle det liksom vara finare på engelska?), med både humor och djup. Han inledde alla sina nummer, där han nästan genomgående kombinerade sång och spel på fiolen (inte minst pizzicato!), med innehållsrika muntliga presentationer. Dock hände det några gånger att hans berättelser liksom blev hängande i luften. Kanske för att han har så mycket att förmedla – eller för att vi skulle läsa fortsättningen i hans bok med den dubbeltydiga titeln ”Med tanken full av längtan” (2013).

Utan längtan, utan drömmar skulle livet stå still hette det i kvällens första sång, ”Längtan”. Daniels liv har väl långt ifrån stått still, men den här kvällen gick ännu en dröm i uppfyllelse för honom. I sången ”Snow-where” fick han äntligen en kör bakom sig och tyckte att det kändes som Allsång på Skansen … Den sången blev även extranummer, där publiken faktiskt också lockades till allsång, liksom i en busig version av ”Hooked on a feeling”, med vilken han tidigare chockerat Zornmärkesjuryn.

Daniels instrumentella ”Vintervals (med skidor på skaren)” från skivan Tjautjasjaur 2011, står för en andra dröm: att göra filmmusik! Dock – filmen väntar ännu på att bli gjord, gärna i svart-vitt. Känslorna och rytmerna växlade under spelningen, från den vildsinta ”Tarantella” till den tårebefrämjande vackra slutsången ”Tack och förlåt”, om när kärleken tagit slut. Om det har Daniel Wikslund kloka saker att säga. Och snart kan vi höra honom i P1:s "Tankar för dagen".

MUSIK

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!