Recension
"Säker på att jag är osäker – en standup om att inte veta" lyder namnet på den turné som Johan Rheborg sjösätter nästa år. Höstens miniturné räknas därför bara som en slags uppvärmning. Standup-föreställningen har beskrivits som privat på förhand, men jag vill mena att den på sin höjd är personlig. Och på många sätt känns föreställningen också mer som en monolog än klassisk standup.
Han är en man i obekväma skor, Rheborg. Var han än hamnar är skaver det – i Skavlan-studion har han bildningskomplex, i Filip och Fredriks TV-program blir han överkörd, och på dotterns tjejkväll är han skräckslagen.
Det regnar bekymmer, vart och ett noggrant målgruppsanpassat till den medelklass han själv bekänner sig till. Avloppsskador, badsemestrar i Tylösand, dricka shots på äldre dagar. Alltsammans framfört med en nästan oöverträffad energi.
För att citera en gammal Nile City-sketch med sportjournalisten Sudden i huvudrollen: "Den här killen går ut på hundratio procent och sen ÖKAR han". Lite så är Rheborg ikväll. Det är fler än en gång jag hinner tänka att jag bevittnar en helt OK standup-show på snabbspolning. Ofta är premisserna så hastigt berättade (eller opedagogiska) att skämten ofta går mig förbi. Men som så ofta i den här typen av humorförställningar är det i de små detaljerna det bränns. Jag får bilder i huvudet av hur Johan Rheborg stirrar ut Stefans Löfvens manchester-röv på coop, och hur någon mellanchef pitchar "mörka rummet" på en kick-off. Jag fnissar till och med nu när jag skriver ner det!
Ett av huvudproblemen för mig är att Johan Rheborg är svår att känna med. Jag är säker på att dem i publiken som haft allvarliga läckageproblem i källaren inte håller med, men i stort är hans medelklassbekymmer genuint ointressanta.
Alltjämt kikar det fram lite allvar när han beskriver sina 26 år som pappa. Hade föreställningen vinklats om och fördjupat de delarna är chanserna goda att jag lämnat Stora salen med en helt annan åsikt.