En abnorm debatt verkar bryta ut, eller inte, sedan DN släppt till utrymme för Per Gunnar Evanders ena dotter att ogiltigförklara faderns sorgeporträtt av en död dotter i sin senaste roman. Det finns en riktig bild av systern anser hon, och fadern har givit fel. Visserligen ljus och kärleksfull, men på fel sätt ljus och kärleksfull. Fadern har ljugit och fadern är författare och detta är mycket upprörande. <br>Vad blir härnäst? Att DN ger plats åt förtrutne lektorn i svenska för att med rödpennan gå igenom Göran Sonnevis syntax ? Eller retroaktivt rätta Heidenstams ?jag längtar stenarna där barn jag lekt?. Längtar herr författaren stenar? Där barn han lekt? <br>Författare får inte ljuga. De får inte ens skriva sin egen mening utan att familjens godkännande. Eller: författare har full rätt att ljuga och diktare full rätt att skriva meningar bäst fan de vill. Licentia poetica kallas det, rätten att joxa med språket så det blir bra. <br>Inte rätt, men bra. Bättre än sanningen.<br>Alla författare ljuger. Fantiserar, överdriver, utelämnar, svartmålar och förgyller. Att DN vill publicera inomfamiljärt hat som debattinlägg i sin kulturbilaga är obegripligt. Nästa steg är att åtala lögnarna. Som bekant bör man ju utkräva ansvar av de som felar i tjänsten i detta land. <br>
