Rätt musik gör filmen

Peter Bryngelssons bok Filmmusik - det komponerade miraklet tände ett ljus i Sverige för hur vi egentligen påverkas av filmmusik. Används den på rätt sätt kan det vara en fantastisk upphöjning av upplevelsen, samtidigt som vi också kan bli väldigt irriterade när den används slarvigt eller rent av fel. För musik i film och dess betydelse kan vara ett väldigt kontroversiellt ämne. I alla fall om man får tro Peter Bryngelsson som menar att svensk film lider av att inte förstå hur viktigt det är att musiken i film är rätt. - När jag var här i Luleå 1998 så visade jag en kort sekvens från tv-serien Dallas hur filmmusik påverkar oss, varpå en kvinnlig regissör som jag inte minns namnet på ställer sig upp, rusar ut och skriker "jag vill inte bli manipulerad". Så starka känslor kan budskapet om att musiken spelar roll väcka, säger Peter. Musik som tortyr
Efter att ha halkat in på ett bananskal som filmmusikskompositör i slutet av sjuttiotalet när han spelade med bandet Ragnarök så blev han kvar. Sedan dess har Peter Bryngelsson komponerat musik till cirka 25 filmer och över 50 teateruppsättningar. Hans andra bok, som behandlar hur musik används i tortyr är snart klar och han gör också en dokumentär åt SVT i ämnet. - Till och med respekterade filmvetare i landet som Fredrik Sahlin sade i Filmkrönikan att The Others, skräckfilmen inte innehåller någon musik. Vilket ju är helt fel, jag mätte andelen musik i den filmen och kom fram till att den innehöll drygt 40 minuter musik på en och en halv timmes film. Inte ens filmvetare är medvetna om det här i Sverige. Börjar med musiken
Peter berättar om hur han ser på skillnaderna mellan svensk och amerikansk film. Han berättar att amerikanska filmskapare som Quentin Tarantino börjar med att välja musiken som han ska göra film till, i stället för tvärtom. Han nämner också namn som Francis Ford Copplola, Woody Allen och Paul Thomas Andersson. - I amerikansk filmproduktion kommer musiken in mycket tidigare, den är med redan på manusstadiet. Man skulle kunna säga att svensk film är omusikalisk för den utgår inte ifrån musiken utan ser den som ett tillägg. I många amerikanska filmer ser man filmen som en musikalisk komposition där man använder klippen och rytmen i filmen efter musiken. Det ser ut som de dansar fram i en Quentin Tarantino-film, vilket de också gör. För filmen skapas efter musiken och svensk film lider en enorm brist på det här. Varför tror du att det blivit såhär? - Jag tror det finns en stark teatertradition i Sverige. Kombinerat med en feluppfattning av Bergman, de tror att Bergman inte använder musik i sina filmer fast han själv sagt att "när det låter rätt så är det rätt". Bergman använde ofta autentiska ljud som musik, en bäck som porlar eller en järnvägsklocka eller nåt sånt. På svenska filminstitutet odlar man ju också detta att "film är ett bra manus" och att resten bara är smaksättare till det. Väcker ilska
I Luleå föreläste Peter på biografen Kronan inför främst filmfolk. Man undrar då såklart vad filmarbetarna i Sverige säger om hans kritik? - Många blir arga. På filminstitutet inte minst. Men på skolor bland unga märker jag att få ser svensk film. Man ser Kjell Sundvall eller Beckfilmerna som nåt man gör i brist på nåt bättre en söndagkväll och en David Lynch eller Tarantino-film hyr man för att man valt just den. Folk blir rädda för att det finns en brist på insikt om musikens betydelse i film, och svensk film lider av det.