Serietecknaren Liv Strömquists Ja till Liv! är en rasande skolbok för aktivister som behöver väckas ur sin medelklassiga slummer. Det är politisk satir på speed med en högljudd råhet som inte sällan riktas mot enskilda personer i offentlighetens ljus. Inga oförrätter glömda.
Politiker, ledarskribenter, journalister, musiker och skådespelare får sota för dumheter som sagts och gjorts, drunknat i medieflödet men arkiverats i serietecknarens minnesbank. Allt med prydliga källhänvisningar samt foton och tidningsklipp i ett kollagekonstverk där osynliga maktstrukturer får skarpa konturer. I pinsamt avslöjande provrumsljus ställs politiska haverier och mänsklig fåfänga inför skrattspegeln.
Verkligheten framträder i sin allra löjligaste skepnad, utan botox i skarvarna eller vaselin på linsen. I botten ett kompromisslöst klassperspektiv och en sylvass feministisk analys.
Det är bitvis riktigt elakt, mestadels vansinnigt roligt. Åtminstone för läsare som delar serietecknarens syn på samhället. Moderater, kristdemokrater och liberala feminister behöver sannolikt både självdistans och förmåga att parera rallarsvingar för att uppskatta boken. Samtidigt går ingen riktigt säker.
Liv Strömquists samtidskompass pekar även ut mindre uppenbara, men lika relevanta, måltavlor för satiren. Som exempelvis: "Är inte det här tjatet om ?den coola nörden? bara ytterligare ett sätt att vara självgod i den övre medelklassen? JA, ni läste böcker, JA, ni förlorade oskulden när ni var 20, JA, ni gillar grekisk mytologi, väck mig när ni berättat klart."
Den coola nörden (läs gnälliga medieeliten) sitter på tidningarnas kulturredaktioner, skriver ironiska/nostalgiska populärkulturella betraktelser, koketterar med töntskapet och hyser djup indignation över lågstatusrollen i högstadiet. Aldrig sen att hävda att personer som i tonåren var snygga och fick ligga med andra snygga nu är dubbelarbetande losermorsor med risiga frisyrer. Arbetarklassen ska minsann få däng, nördens behov av upprättelse är omättligt.
Ja till Liv! är Strömquists uppföljning på tidigare Hundra procent fett, Drift, Einsteins fru och Prins Charles känsla, och hennes trogna läsarskara lär inte bli besviken. Den nya boken är liksom bara mer av allt, om möjligt ännu vassare, argare och roligare. Kan inte säga annat än Ja till Liv Strömquist!