Rar Hattstuga om aktuellt dilemma

HattstuganEnsamma mamman måste lämna barnen att klara sig själva, måste köpa ull för att göra kläder. Ingen kan passa. Går det bra får de honungskakan smaka. Går det illa hotar mamman med smäll. Sånt är livet i Hattstugan.

MAMMA MÅSTE GÅ. Lillebror, Fredrik Strid, gråter när mamma, Anna Larsdotter Persson, måste lämna barnen ensamma i Hattstugan.

MAMMA MÅSTE GÅ. Lillebror, Fredrik Strid, gråter när mamma, Anna Larsdotter Persson, måste lämna barnen ensamma i Hattstugan.

Foto: Linda Wikström

Kultur och Nöje2010-02-01 06:00
Man måste förstå mamman. Hon har alltid så mycket att stå i och får inte tänka på sig själv. Att tacka ja till bästa grannens, tomtegubben, frestande måltid kommer inte på tal. Och de tre barnen är så duktiga så, vill göra mamman glad. Men glömmer på barns vis elden och stugan brinner ner. Det är då jag faktiskt minns Elsa Beskows berättelse, hur hemskt det där partiet trots alla lekfulla rim var - att det skulle brinna bara för att barnen också ville leken och skönheten! Men det reder upp sig, inget smäll delas ut och mamman får ett lugnare liv när hon gifter sig med tomtegubben. Bearbetningen till opera, den här nya versionen av Hattstugan är från 2009, visar också att berättelsen håller förvånansvärt bra ända in i vår tid. Egentligen är den skriven redan 1930 av en yrkesarbetande kvinna som med sin konst bidrog till att försörja en stor familj, en rejäl dilemmasaga för både mamma och barn. För manus och musik svarar Malin Hülphers. Och precis som Elsa Beskow är en betydande del av svenskt kulturarv präglas musiken av svensk modernism så som vi, framför allt i film för barn sedan 1960-talet, hört den. Det är ljusblått, svensk sommar och drömmen om idyll när blåsarkvintetten, jag njuter stort av att sitta bland eller åtminstone mycket nära oboe, klarinett, fagott, valthorn och flöjt, ackompanjerar sångarna med en lätt lekfullhet. Tack vare Lasse E Jonssons fiffiga och till uttrycket Beskowska scenografi sitter vi dessutom på scenen; är ett publikhav att ro igenom och har flera spelplatser att vrida oss till. På ett utmärkt sätt har Estrad norr än en gång bidragit till att föra ut operakonsten till barnpubliken. För opera, utan sina anspråk på naturalism, är även 2010 en utmärkt konstform. Särskilt när den som här lyfter en berättelse man trodde var förstenad.
Hattstugan
av Elsa Beskow. Bearbetning Malin Hülphers
Regi: Rolf Christianson
Musik: Malin Hülphers
Scenografi: Lasse E Jonsson
Sångare: Rolf Christianson, baryton, Anna Larsdotter Persson och Camilla Lundstedt, mezzosopraner, samt Jan Löfgren och Fredrik Strid, tenorer.
Musiker: Anita Bohlin Heggestad, klarinett, Anita Andersson, valthorn, Jonas Augustsson, flöjt, Staffan Eriksson, fagott och Jenny Hülphers, oboe. Alla från Stockholms Läns Blåsarsymfoniker.
Jämtlands läns musik & teater och Länsmusiken i Stockholm
Kulturens hus, Luleå
Från tre år.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!