Distansen mellan Kristofer Åström anno 2012 och början av 1990-talet, då han arbetade med sitt gamla band Fireside och spelade bråkigt intensiv indiepop, är inte enbart tidsmässigt väldigt omfattande.
Även tematiskt är avståndet så stort att man, om man inte visste om det, absolut inte skulle få för sig att det faktiskt rör sig om en och samma person.
Tidigare var han en trumpen ung man med valfri gitarr i handen. Sedan blev han en något äldre, men onekligen fortfarande ung man. Med ett stort behov av att berätta historier.
Personligen gillar jag den senare varianten mycket bättre, som han har hållit sig till sedan slutet av 1990-talet och framåt - via namnet Hidden Truck och solo samt skivor med ödesmättade titlar som Leaving songs, Northern blues och Rainawaytown.
En kväll i höstas besökte Kristofer Åström Krokodil och byggde då till stor del upp sitt program kring materialet på sin i dagarna distribuerade - och alldeles utomordentliga - nya platta, From eagle to sparrow.
Han övertygade stort då och gör det ännu mera beslutsamt och eftertryckligt nu. Det är till och med helt relevant att referera till honom som en sentida och garanterat legitimerad protegé till den ständigt, genom livet och tillvaron snubblande och sedan länge framlidne, amerikanske lägerelds- och balladpoeten Townes Van Zandt.
Det är onekligen beröm hemmahörande inom den översta divisionen, men Kristofer Åström använder sig numera av ett så både levnadserfaret och avskalat moget uttryck, att han absolut enbart förtjänar det.
Man känner sig också personligen både hedrad och adresserad när han, som första spår på den nya och Americana-doftande skivan, inledningsvis sjunger For you. Några smärre finstilta instrumental-stick har fått namnen Loupita #5 respektive #6 (en skiva från 2004 hette för övrigt just Loupita) och så kommer vi då också till de fina rapporter och ljuvligheter med titlar som Queen of sorrow, den extremt underbara Come summer (Come standing outside your door) och When will you come back? som utgör väsentliga pusselbitar av den delikat spröda helhet som From eagle to sparrow är.
Och till sist då: det här är en, mestadels varsam men ibland också livlig, rapport om bitterljuva känslor, ensamhet och kärlek.
Men en rapport som också genererar både glädje. Och hoppfullhet.
Tack för detta och som alltså just meddelats:
Det föreligger hopp.
Om allting.
Verkligen.