Rapport från en värld vi förtränger

Pappan har dragit till Marocko och skaffat sig en ny kvinna, som kan föda honom söner. Den felkönade enda dottern är kvar i Parisförorten med mamman, som är analfabet.
Socialtanterna avlöser varandra, för att inte tala om psykologerna och välgörenhetsidkarna. De senare är nästan värst, de som högljutt förkunnar att de kommer till klädinsamlingen för att lämna kläder, inte för att hämta.
Kusinen har åkt in i fängelse och 15-åriga Dorias ende förtrogne är langaren Hamoudi som brukar sitta i trapphuset.
Över alltihopa ligger dessutom minnet av nyhetsbilderna från just de här Parisförorterna; brinnande, i kaos.
Eländes elände, med andra ord, och samtidigt högintressant som rapport från en värld de flesta av oss förtränger. Växande slum runt de rika städerna, utanförskap. Tusen och åter tusentals människor som inte erkänns fullt ut, problem som ska åtgärdas, och så vidare och så vidare.
Det är naturligtvis inte detta som författaren Faiza Guène skriver om. Hon skriver om Doria som försöker hitta in i sitt eget liv.
Författaren var 19 år när hon debuterade med Kiffe kiffe, imorgon, hon är själv franskalgerier och uppvuxen i förorten Pantin, men förnekar att boken är självbiografisk.
Här finns skarpa iakttagelser av det som sker, klassamhälle och orättvisor, men här brinner inga bilar, här levs bara ett vanligt liv så gott det går under rätt taskiga förutsättningar.
Dorias övergivenhet och ilska går till en början ut över allt och hela livet. Ingen jävel får komma över bron, mamman försvarar hon med näbbar och klor, liksom sitt eget inre.
Romanen är skriven som dagbok eller blogg. Orden rinner fram längs sidorna, korta kapitel, humor och ironi, stort och smått om vartannat, som en fransk och fattigare Linda Skugge, men med den viktiga skillnaden att här kryper en större historia omkring mellan raderna, får luft mot slutet.
Jag kommer faktiskt att tänka på Katarina Kieri och hennes augustprisade ungdomsroman Dansar Elias? Nej!.
En helt annan historia, nästan en annan värld, men samma nästan fysiskt närvarande förlust, där de kvarvarandes liv ständigt kretsar kring den försvunne som knappt får nämnas; då rämnar allt. Där finns samma gradvisa förskjutning från sorg till livskraft, nästan omärklig fram till den punkt då något plötsligt är förändrat.
Då Doria ändrar sitt standarduttryck kif-kif imorgon också (samma usla liv imorgon, ungefär) till kiffe kiffe imorgon, efter verbet kiffer = gilla.
Och precis som för Kieris Elias är det människorna runt omkring som gör hela skillnaden. Som Doria konstaterar:
"Det betyder att det finns nåt annat än rap och fotboll. Kärlek är också ett sätt att överleva."

Rapport från en värld vi förtränger

Faiza GuèneKiffe Kiffe i morgon Översättning Lotta RiadNorstedts

Faiza Guène
Kiffe Kiffe i morgon
Översättning Lotta Riad
Norstedts