Rap från medelklassen

Egensinnigt är ett adjektiv som missbrukas inom musikjournalistiken, men i fallet Dialog är det motiverat. Det är svårt att beskriva det på annat sätt när en Luleåkille rappar om sin töntighet på Birmingham-dialekt över hemmagjorda beats. Luleåkillen heter Johan Ericsson. De två senaste åren har han bott i Birmingham i England. ? Accenten låter kanske cool i svenska öron, men faktum är att det är en föraktad dialekt som anses vara Englands fulaste, säger han. ? Men jag rappar väl egentligen på en dialekt som inte finns, det är ju svensk brytning också. Andra halvan av Dialog heter Marcus Johansson. Han kommer också från Luleå, men är bosatt i Göteborg. Bandet kom till i höstas när han åkte över till Birmingham för att spela in musik med några engelska rappare. Där träffade han sin gamla kompis Johan Ericsson och de passade på att göra några låtar tillsammans. Idén till Dialog föddes i mötet med de engelska rapparna. ? Det var verkligen på riktigt för dem. I Sverige är hiphop något du väljer, du kan lika gärna bli hårdrockare eller indiepopare om du känner för det. Men det var ingen slump att de här killarna var hiphopare, de hade inget val, säger Johan Ericsson. ? Det var då jag började fundera på hur jag som vit och medelklass kan uttrycka mig med rap på ett trovärdigt sätt. Man vill ogärna vara typen som kör ghettostil trots att man kommer från ett villaområde på Bergnäset. Överdriver sin töntighet Estetiken Dialog utvecklade blev en slags inverterad hiphop. Vanligtvis överdriver man sin tuffhet i rap, Johan Ericsson överdriver sin töntighet. ? Texterna är så självkritiska att det inte går att sätta dit mig. Alla invändningar man kan ha mot mig har jag redan påpekat. Det kan gå till överdrift. Jag är nog inte riktigt så töntig som jag framställer mig, säger han. Johan Ericsson studerar till kompositör i Birmingham och Marcus Johansson har gått jazzskola, tillsammans spelade de också i fusionbandet Da da dum under gymnasiet. Det är med andra ord lite förvånande att Dialogs musik är så direkt och hitbetonad. ? Dialog är motsatsen till det jag gör i skolan. Där kan man hålla på med ett stycke i flera månader. Därför känns det väldigt skönt att göra pop som omväxling, säger Johan Ericsson. I Birmingham bor han på Gillot Road, en gata med dåligt rykte i stadens slumkvarter. Texterna kretsar mycket kring staden ur hans synvinkel. ? Människorna är tomma. Det är en stor kontrast att komma hem till Sverige och träffa människor som är framåt och har saker på gång. Ingen på Gillot Road kommer någonsin att ta sig därifrån. Det kommer aldrig att hända något med dem, säger Johan Ericsson. ? Det är väldigt dämpad stämning där. Man törs inte skratta högt, säger Marcus Johansson. Samma vibb som Bruce Springsteen Dialog har inte influenser på det sättet att de försöker låta som någon annan, i stället talar de om vibbar. ? I en låt kanske man vill ha en E Street Band-vibb. Det är den där känslan av att gitarristen och basisten står med ryggarna mot varandra och spelar. Men vår musik låter ju så klart inte alls som Bruce Springsteen, det är bara den vibben, säger Johan Ericsson. Dialog befinner sig nu i en sunkig källarstudio på Gültzauudden i Luleå där de spelar in sin andra platta. Det existerar egentligen ingen platta eftersom bandet saknar skivkontrakt, men de gör ändå skivor med noga uttänkt låtordning som de lägger ut på sin hemsida (www.dialog-music.com). Trots avsaknaden av ?riktig? distribution har ryktet spridit sig bort från kompiskretsen. De får många uppskattande mejl från människor de inte känner. Men de har ännu inte tagit kontakt med något skivbolag. ? Det är inte vår starka sida. Vi är inga affärsmän, säger Marcus Johansson. ? Det som vore kul med ett skivkontrakt är om man hamnar på ett stort bolag och får spela in i en dyr studio med stor inspelningsbudget. Hamnar man på litet bolag känns det som att man kommer släppa en EP, bli hypad och sedan bortglömd. Indiepubliken är så ambivalent, säger han. Mer pop Nya ?skivan? går mer åt pophållet, mindre rap och mer sång. ?Vi har satsat mer på att göra hits. Om man försöker göra 15 hits kanske en av dem blir lyckad, säger Johan Ericsson. De spelar upp några av låtarna. Den oerhört svängiga 16 Grand handlar om att Johan Ericsson är skyldig sin pappa 16.000 kronor. The Rape är en helt knäckande poplåt som handlar om att bli våldtagen av samhällsmaskineriet. Indieboy är en satir över stilmedvetna indiekillar där Johan Ericsson gör en högst medveten imitation av Though Alliance-sångaren. Intrycket är att Dialog har lyckats göra mer än en hit. Blir de bara lite bättre på att vara affärsmän lär Johans farsa snart få tillbaka sina pengar.

Rap från medelklassen

Rap och svängiga beats, men attityden är allt annat än hiphop. Dialog skildrar Birminghams slumkvarter sedda genom ögonen på en vit medelklasskille från Bergnäset i Luleå.