Det var 27 år sedan Lotta Ramel senast var i Luleå och då var hon anställd på Norrbottensteatern, som på den tiden dock var inkvarterad någon annanstans än nu, och kring 30 år sedan jag intervjuade henne. Och då hade hon talförbud och fick inte svara.
- Att du minns det! säger Lotta Ramel närmast förundrat men visst gör jag det. Hon hade en av rollerna i Tjechovs Tre systrar då och kollegan/fästmannen Johan Ulveson tolkade hennes mångtydiga kroppsspråk, precis som han själv ville.
- Jo, det kommer jag mycket väl i håg, drar hon sig till minnes med ett leende.
Nu åker hon och brorsan Mikael omkring i Sverige med ett program som heter Povels naturbarn och som bygger på deras finurlige faders omfattande melodiösa musikskatt. De har hittills fullgjort omkring 200 föreställningar och genomförde två till på tisdagen i Luleå; en soppteater- och en kvällsföreställning, bägge två på Norrbottensteatern.
Det visade sig vara en väldigt vänlig och trivsamt informell föreställning, där utvalda aktstycken ur pappa Povels 960 melodier omfattande låtskatt deliciöst och omsorgsfullt framfördes. Med både humor och värme.
Allra roligast var det nog när Mikael drog av gamla Rock-Fnykis och Lotta tungvrickade sig fram genom Jag diggar dig; Sveriges allra första rapp.
Men utomordentligt trevligt var det ju, generellt sett.
Typ hela tiden.