Raj-Raj band gav musiken en själ

Det är en viss skillnad på att fylla den stora salen med folk, och på att ge dem en tillfredsställande show. Baserat på reaktionerna och extasen tror jag att Raj-Raj gav folk ett leende på läpparna som hängde kvar efter showen (det hade jag). Jag är en sverigefinsk sörlänning som inte kände till dessa tornedalsetno-folkpunkare tidigare, men bandet lyckades ändå få mitt finsk-ugriska hjärta att slå lite snabbare. Musik kombinerad med (ofta låg) humor är något som jag känner igen från mina rötter. Humorn behöver inte alltid vara fyndig för att vara effektiv. Ger man allt både syns och känns det. Raj-Raj-gängets humor kan ena stunden bejaka kroppsvätskor för att därefter svänga till ett allvar som speglar döden. Humörsvängningar kan vara ett effektivt redskap som dessutom skapar en känsla av samhörighet då man under en kort tid känner så mycket (i en sal tillsammans med flera hundra personer). Raj-Raj Band är tekniskt skickliga musiker, men det är bara en del av deras styrka. Gänget ger musiken en själ som är tydligt förankrad i en tornedalsk tradition som gått i arv. Och det är förstås en kulturgärning att föra traditionen vidare. En av lördagskvällens höjdpunkter var när Säkkijärven polkka spelades och publiken reste sig och gav den enormt flinka dragspelaren Fredrik Isaksson stående ovationer. För att imponera ännu mer på oss spelade han instrumentet bakom ryggen. När gänget tidigare under kvällen spelade en lugn låt, vid namn Mixdur, hittade Isakssons dragspel en öm punkt i mitt sinne dit den typen av musik som jag oftast lyssnar på sällan når.

Raj-Raj band gav musiken en själ

Kvällens konferencier KG Aasa var märkbart rörd när han konstaterade att Raj-Raj Band hade lyckats fylla Kulturens hus i Luleå. Åskådarna visade samma kärlek tillbaka genom att vara med på varenda not.