Raised Fist

Under första halvan av 1990-talet så var det mycket ljus på Luleås musikliv. Förutom HC-vågen med redan nämnda band stod The Bear Quartet på randen till ett genombrott och bevakades av storbolag. Fireside var hypade i media och det fanns planer på att erövra USA med turné och skiva. Hur det gick för Fireside vet ni som är trogna Kuriren/nöje-läsare. (Se artikelserien Stockholmskomplexet, Kuriren 19/11 -2005).
Breach lade gitarrerna på hyllan för snart tre år sedan och The Bear Quartet hyllas fortfarande i media, men säljer marginellt med skivor.

Kultur och Nöje2006-04-15 06:30
För Raised Fist har de senaste 13 åren handlat om att skynda långsamt. Med minimal uppbackning från skivbolaget Burning Heart (som också inhyser bland annat Millencollin, Loop Troop och Moneybrother) har bandet ändå turnerat och spelat sig till ett rykte som visat sig räcka långt. <br>Repar sällan<br>För varje platta har skaran av fans växt ? och på egen hand har Raised Fist positionerat sig till en av bolagets viktigaste guldkor. Att ett band håller ihop så länge som 13 år är inte direkt vanligt. Sångaren Alexander ?Alle? Hagman menar att det finns flera förklaringar till det. <br> ? Vi har repat fyra gånger på lika många år, trots turnéer och att vi har spelat in skivor, det är en anledning. En liten anledning är också att vi bytt många medlemmar, oftast när man byter en medlem så byter man upp sig, säger Alle. <br> ? Skulle vi repa flera dagar i veckan skulle man ju nöta sönder varandra till slut, fyller också basisten Andreas Johansson i. <br> ? Man måste få utvecklas på egen hand också och inte som ett kollektiv. Därför har det ?bara? blivit fyra plattor på 13 år för oss. Om man sitter i turnebussen och lyssnar på samma musik hela tiden tror jag man fastnar, fortsätter Alle. <br>Blir det till och med bättre konserter när man inte repar, menar ni?<br> ? Nej, det tror jag inte. Första spelningen på en ny turné kan vara lite sådär men sen brukar det sitta, fortsätter Alle. <br>Avslappnad inställning<br>Man behöver inte snacka speciellt länge med bandet för att förstå att inställningen till musiken är lika avslappnad som den är seriös. Och apropå det där med att inte repa, historien om när den senaste medlemmen ? Matte Modin ? anslöt till Raised Fist är bara den ett bevis på att kärlek ibland måste gå före att repa in perfekt tajming. <br> ? Jag mötte upp med bandet på arlanda inför Kanadaturnen 2003 och kom direkt från en Sydamerikaturne med Dark Funeral. Jag pluggade sedan in Raised-låtar ända in till den första spelningen. På en låt chansade jag vilt, annars gick det bra. Har man spelat musik så länge så sitter det i ryggmärgen, menar Matte Modin. <br>Nya plattan The Sound of the republic (TSOTR) släpps i veckan. Första spelningen på turnén för den plattan sparkar igång på Close-Up festivalen i Stockholm imorgon, söndag. <br> ? Det vi gör nu med den här skivan är tre veckor i Europa nu efter Close-up, ett par festivaler i sommar (bland annat Hultsfred red. anm) sedan Kanada i september och Australien, sammanlagt blir det runt nio veckor ute, säger Alle.<br>Världsbäst på trummix<br>Precis som de tidigare två studiosläppen så har även med TSOTR jobbat med producenten Daniel Bergstrand, som också proddat storheter som In Flames och Mesuggah. <br> ? Han betyder mycket för oss, även om han egentligen inte är producent som till In Flames där han skriver en del också. Det som är bäst med Danne är att ljudet blir så otroligt bra och så är han bra på att pusha och få ut max av oss, säger Alle. <br> ? Han är världens bästa på att mixa trummor vilket gör mycket, säger Marco Eronen, gitarrist. <br>Sättet att jobba fram låtarna till TSOTR har dock varit annorlunda. Inför förra plattan Dedication (2002) var det gitarristen Daniel ?Dino? Holmgren som skrev de flesta av melodierna, på klassiskt vis med elgitarren i knät. Men nu är det Alle Hagman som med hjälp av en dator och musikprogrammet Cool edit lirat in låtskisser direkt in i ljudkortet. <br>Störst utomlands<br>Efter att inte ha turnerat sedan sommaren 2004 var det så dags i december förra året att samlas i Daniel Bergstrands studio Uppsala för att spela in. <br> ? Det har gått riktigt fort den här gången. Väl på plats i studion så börjar vi med mina låtskisser och sen får alla i bandet färga låtarna tills de är klara, säger Alle. <br>I en tidigare intervju med oss har Alle sagt att låtarna kommer ur ilska, var det så även nu?<br> ? Med texterna är det oftast så, när jag är glad skriver jag aldrig nåt, säger Alle. <br> ? Jag är ingen textsnubbe, utan skriver musik ... men man måste vara tänd, det måste kännas i kroppen annars blir det inte bra, säger Andreas Johansson. <br>Medan musikstilar som HC, punk och metal de senaste decenniet fört en rätt tynande mediatillvaro i Sverige har Raised Fist haft sin största skara av fans utomlands. Ett fenomen som de flesta stora svenska band i genren upplever. Musikkanalerna kör endast metal och HC-videos mitt i natten och media recenserar knappt skivorna. Raised Fist tillhör dock de priviligerade som kan leva på sin musik, tack vare sin status utomlands. <br> ? Utomlands räcker det med ett gig så kan hela bandet leva på det en månad, men de stora rockfestivalerna betalar oftast lite mindre. Vi ville egentligen tacka nej till Hultsfred i år för att de betalade för dåligt, det finns ingen poäng med att sälja sig för billigt. Men vår manager vägrade boka av. Då fick han i stället ordna en spelning till i närheten samma helg så vi gör det i alla fall. Roskilde däremot la sig långt ovanför vad jag hade tänkt mig de skulle betala, säger Alle. <br>faktaraised fist<br> Från: Luleå<br> Medlemmar: Daniel Holmgren (gitarr) Andreas Johansson (bas) Alexander Hagman (sång) Matte Modin (trummor) Marco Eronen (gitarr).<br> Historia: Bildades mars 1993, medlemmarna har till viss del bytts ut sedan dess. Namnet kommer från Rage Against the Machines låt Know your enemy där texten går "Born with an insight and a raised fist ..."<br> Skivor: You are not like me (EP, 1994), Stronger than ever (EP, 1996), Fuel (1998), Ignoring the guidelines (2000) samt samlingsalbumet Watch your step kid (2001). Dedication, (2002). The Sound of the republic (2006)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!