Raised Fist - åter på hemmaplan

- Det är hemmaplan, säger Alexander “Alle" Hagman och menar på att det blir roligt på ett helt annat sätt, än att vara ute i världen och bryta ny mark. - Skandinavien finns egentligen inte ens med på radarn för Raised Fist. I synnerhet inte Sverige. Här har vi redan blivit så stora som man kan bli utan att slå över i någon slags folklighet. Till exempel har vi redan headlineat några av de största festivalerna och är grymt nöjda med det. Att åka runt i Skandinavien är något helt annat. Man känner till alla städer och platser, säger han. Tre år sedan sist
Turnén inleds i Göteborg i dagarna och avslutas i Helsingfors i början av december. På fredag står Luleå och Pontushallen på schemat. Sist de spelade här var på Kalaset -07. - Jag är jävligt taggad på att spela i Luleå. Det blir en helt annan grej eftersom man spelar för sina kompisar. Det är tre år sedan sist, så det är lätt den spelningen jag ser mest fram emot. Men man vill inte göra det för ofta. Jag såg på er blogg att ni träffat på en kille som tatuerat in Raised Fist på insidan av underläppen när ni var på andra sidan jordklotet och spelade. Är det annorlunda publikmottagande hemma i Sverige än exempelvis i Australien? - Nej, egentligen inte. Nyligen träffade jag en snubbe som tatuerat in min nuna över hela låret. Det är klart att folk i andra länder kan uppfatta oss som lite mer svåråtkomliga och det kanske sätter Raised Fist i ett annat skimmer än för svenskarna. Fast överlag är det samma sak. En livsstil
Samtalet leder in på att Raised Fist för många har blivit en livsstil. Någonting som Alle tror kan ha att göra med en djupt rotad hardcore-tradition och att de själva är så hängivna till sin musik. - Jag har inte hjälpt folk, men jag har träffat många människor på olika platser, som har tagit till sig vår musik och våra texter, som säger att det hjälpt dem att ta sig igenom tunga perioder i livet. Nya singeln Wounds kommer på tal. En låt som verkar ha en extra stark plats i bandet hjärta. En tung och mörk låt om livets gång med textrader som “Time passes by, but this is the type of wound, that will never heal“ och “This goes out to the Raised Fist survivors, and our friends who went to sleep." Man undrar vad som fungerar som drivkraft för ett band som startats 1993 och som alldeles säkert både sett himmel och helvete. Om man som ni spelat ihop i nästan 20 år, hur får man det då att fungera och kännas intressant att ännu en gång ge sig ut på turné tillsammans? - Ja, vad fan ska man säga ... Om jag vänder på frågan till dig och säger så här: hur jobbigt hade det varit för dig att åka runt med dina bästa vänner, bo på hotell, umgås och få chansen att spela sin musik för folk som gillar dig, varje kväll, runt om i världen? Alltså jag vill inte pissa på folk som går till sina jobb varje dag. - Musiker kan vara riktiga gnällspikar. Men Raised Fist fungerar inte som andra band. Vi är en familj. Alla har sina egna liv och med åren får man en helt annan respekt för varandra. För oss blir det faktiskt bara roligare och roligare.

Raised Fist - åter på hemmaplan

Hertsöbandet Raised Fist är återigen aktuellt. Denna gång med Friends & Traitors Scandinavian Tour 2010.