När man kommer norrifrån och kör väg 365 med Lycksele som resmål och har fem och en halv mil kvar, passerar man avtagsvägen till Raggsjö, och där har i många år hängt en skylt som informerar om att här ligger Torgny Lindgrens barndomsby.
Nu har byaföreningen i Raggsjö, Norsjö kommun, den ekonomiska föreningen Gold of Lapland med flera intressenter, fått till stånd besöksmålet Raggsjöliden i avsikt att locka turister att bekanta sig med Torgny Lindgrens litterära landskap.
500 besökare
I lördags skedde invigningen. Inte mindre än 500 besökare kom farande efter den lilla grusvägen och de kunde glädja sig åt en välregisserad fest med ett fullmatat program.
Inne i byahuset finns en utställning som levandegör Torgny Lindgrens författarskap med fotografier, bilder, böcker och inspelningar, och man kan till och med få recept på den underbara pölsa, som en av romanerna handlar om.
Utanför radade sig stånd där man kunde skaffa sig både lekamlig och andlig spis, som hembakt bröd med renkött och även Torgnys romaner. Och jag fick tag på en bok jag jagat länge, nämligen Maten. Hunger och törst i Västerbotten, en mycket underhållande brevväxling mellan Ella Nilsson och Torgny Lindgren om forna tiders västerbottniska läckerheter som lakasoppa och syltefläsk.
Vägvisare i olika riktningar pekar ut lindgrenska platser som Farmors stuga, Vackerliden och Lyckan. Morfar som så levande porträtteras i Minnen bodde i Björkås, och i Kvavisträsk höll bonden Zacharias Nilsson till, berömd för att vara stamfader till världens (?) mest författartäta släkt med ättlingar som Sara Lidman, P.O. Enquist, Åke Lundgren och Torgny Lindgren!
Hallonsaft
På en nyslagen äng i närheten stod en liten scen prydd med midsommargröna björkar, och där skedde själva invigningsceremonin genom att byaföreningens ordförande Berit Johansson skålade med Torgny i hallonsaft, en dryck som han som barn ofta läskade sig med i farmor Tildas stuga.
Så följde en rad tal av vip-gäster. Torgnys förläggare på Norstedts, Susanna Romanus, sa att Torgny var lätt att ha göra med, trots att han skriver i sin memoarbok att bokförläggare är förbrukningsartiklar, som alla har samma sorts önskningar.
Intervjubok med Lindgren
Talarna var många, kommunalråd, bibliotekarier, kulturarbetare av alla sorter avlöste varandra. Svenska Dagbladets kulturchef Kaj Schueler uttryckte sin förtjusning över Raggsjö med omnejd, som han lärt känna eftersom han är i färd att skriva en intervjubok med Torgny Lindgren. Kaj Schueler avslutade sitt anförande med de tänkvärda orden att man måste skilja på verkligheten och romanernas verklighet. Det finns en risk med litterär turism att man gör fakta av fiktionen, och att författarna egentligen bara skrivit ned vad som faktiskt har hänt i Missenträsk, Vackerliden och Pajala.
De många talen varvades med fin musik. Spelmän från Lycksele kommunala musikskola bjöd på västerbottenslåtar och en bra jazzensemble med musikanter från trakten spelade svängigt Jag vet en dejlig rosa och Summertime.
Men höjdpunkten var givetvis Torgny Lindgrens tal. När en språkkonstnär som han tar till orda, känner man att orden är rotade i hjärtat och magen, ja i hela kroppen, och inte bara är ett knaster som hörs från läpparna. Sara Lidman hade samma förmåga att tala så att språket kändes friskt som vattnet från en kallkälla.
- Den värsta synd man kan begå, det är att göra sig märkvärdig, sa Torgny inledningsvis. Han hade i ungdomen frågat sin mor om han fick skicka något han skrivit till ett förlag, och hon svarade att det skulle gå för sig, bara han inte kom i tidningen.
Åstadkomma storverk
Och han undrade vad han egentligen åstadkommit med sina många böcker. Han jämförde sig med fadern, Andreas Lindgren, som mödosamt bröt åkrar till sitt hemman för att senare, när jordbruket inte lönade sig längre, sälja all matjord till fotbollsplanen i Kvarnåsen.
Men den stora invigningsfesten tydliggjorde på många sätt att litteratur kan åstadkomma storverk. Torgny Lindgren skriver i Minnen att vi genom litteraturen kommer i beröring med det eviga och gudomliga, och att författarna är de enda som kan hindra världen från att gå under. Så det finns goda skäl både att läsa Lindgrens romaner och vallfärda till Raggsjöliden.