När åskan kastar blixtar mot fönstret bär det emot att släcka sänglampan. Då är det bra att ha en storebror som låter sig luras in i leken en stund. "Varför finns det inte blixtslukare?", undrar barnet. Det borde finnas en specialdammsugare som i ett nafs slukar alla arga blixtriga åskmoln. "Uppfinner du den blir du miljardär", säger storebror. Där är fantasin igång och det hotfulla blir intressant att utforska.
I debutboken Blixtslukaren sätter Jonatan Brännström fingret på en erfarenhet som delas av de allra flesta barn. Det spelar ingen roll om oron kommer sig av oväder utanför fönstret eller imaginära monster under sängen; otäckt är det i vilket fall. Men hot sprungna ur fantasin ska med fantasi bekämpas. Med hjälp av en blixtslukare tar barnet kontroll över förloppet. Det som till en början bara var läskigt och hemskt blir ett hisnande äventyr. Storebrorsan som inledningsvis var irriterad och ville släcka lampan kastar sig in i berättelsen.
Med kraftfullt kontrastrika illustrationer bygger Joanna Hellgren in äventyret i barnrummet. Här finns ingen Narniadörr som växlar över till en parallell värld. Nej, äventyret är rakt igenom förankrat i barnens hemmiljö. För där kan vad som helst hända. Det är där, i tryggheten, som vi på allvar vågar utmana rädslorna. Med lite hjälp på traven av en storebror som själv har varit liten och rädd.