Radio i ständig förändring

Efter 1 januari 2007 har också lyssnarna, med varierat mottagande, fått bekanta sig med nya program och kanalbyten. Ledningen har svarat med revideringar av förändringen, bytet av VD kanske ska ses i det ljuset, som ska leda fram till "Sveriges Radio 2010". Något som dels handlar om att skapa en ekonomi i balans och som svarar mot minskade intäkter, dels om att förnya och utveckla programutbudet. I det senare ingår att antalet program som produceras av andra än de anställda i bolaget ska öka. Andra omgången att lämna in sina programförslag har precis avslutats. På Enheten för utbud är Lennart Wass ansvarig för de externa förslagen, förslagen kommer också från anställda, och kontakten med producenterna. - Det går inte att jämföra med förra gången inför 2007, säger han. Då hade vi en färdig tablå som vi sökte producenter till. Nu har det varit helt öppet att komma med idéer. En tuff marknad För 2007 hade man 120 miljoner av bolagets totala budget om 2,3 miljarder kronor, eller 3,75 procent, till den externa produktionen kan man läsa på SR:s egen hemsida. För 2008 är det 110 miljoner men redan tidigare köpte man in program för sådär 90 miljoner. En av de externa producenterna, och en som nyligen lämnat en fast anställning på Sveriges Radio i Luleå för att driva sitt bolag på heltid är Ingela Lekfalk. Hon har främst arbetat med barnradio och dokumentärfilm. - Jag tror det kommer att blir en tuff marknad för alla som vill söka lyckan som bolag hos Sveriges Radio, säger hon när vi träffas i företagslokalerna på Kronan. I rummet sitter också Anna Widén som arbetar för fullt med att klippa sommarens barnradio, Sommarbubbel i P3 med Markoolio. Lekfalk, som redan jobbade med Marko Lehtosalo i julkalendern Toivos kosmos från 2006, levererar de färdiga programmen från det egna bolaget till kollegan Li Skarins Massamedia. - Jag har länge velat göra ett sådant här magasinsprogram för barn, men kunde inte lämna in ett externt förslag som före detta anställd. Det finns en karenstid på 6 månader, förklarar Ingela Lekfalk konstruktionen. Hennes eget bolag heter Lekfalk produktion AB. Där görs radio och dokumentärfilm. Ekonomiska muskler Aktiebolagskonstruktionen tror Lekfalk är viktig för privata produktionsbolag. Främst handlar det om att ha ekonomiska muskler. I förutsättningarna hur den externa radioproduktionen som SR ska köpa in ska produceras står det nämligen: "... ska ske i externa lokaler och med egen teknik, programmet ska levereras som fil, i några fall även kunna vara direktsänt. Sveriges Radio kommer inte att hyra ut teknik eller lokaler." Det handlar också om att kunna producera en svit radioprogram för en hel serie som just Lekfalks Sommarbubbel. Serien består av 20 timmar som ska sändas varje lördag och söndag, 20 program, under hela sommaren. - Jag som bolag känner faktiskt en större tydlighet nu än förut som anställd, säger Ingela Lekfalk. - Ur beslutsfattarnas synpunkt är det kanske ekonomiskt försvarbart, fortsätter hon. Kostnaderna för teknik och underhåll läggs ju nu ut på bolagen. Det man kommer att missa, tror jag, är de små talangerna, om nu inte de olika bolagen tar tillvara på dem. Det får bli vårt ansvar. Vi får stå för återväxten. Ökad extern produktion Sveriges Radios Kommunikationsdirektör Mikael Nilsson: - Vi utökar den externa produktionen för att öka mångfalden. Kvalitén blir varken bättre eller sämre. Fler människor och programmakare ska kunna göra program. - Syftet är inte att göra produktionen billigare. Det har vi aldrig sagt, det är det andra som gjort, fortsätter han. Mikael Nilsson tror inte heller att det blir helt slut för frilansare att kunna göra radio i SR:s lokaler och med deras utrustning. - Men det är inte vår huvudinriktning. Den är att hitta enskilda bolag. Inskrivet i sändningstillståndet sedan början av 2000-talet står också att Sveriges Radio för mångfaldens skull är tvungna att ha en extern produktion. För visionen "Sveriges Radio 2010" är ett prioriterat inslag en ekonomi i balans. - Neddragningen av bemanningen vilar på rent ekonomisk grund, säger Mikael Nilsson. Utökningen av den externa produktionen handlar däremot om att disponera om de pengar vi har. Vad som ska köpas in eller produceras internt och sändas i Sveriges Radios fyra kanaler har Enheten för utbud ansvar för. De ska samarbeta både med de olika redaktionsledningarna och produktionsbolagen. Som producerande bolag värjer sig dock Ingela Lekfalk något inför den makt som de åtta programansvariga får över vilken radio som ska sändas. Ändå är SVT och SR givna kunder; SVT har till exempel sänt hennes dokumentärfilmer. - Jag är stolt över att tillhöra Sveriges Radio och Public Service. Det har hög trovärdighet och status, och att ge sig ut på heltid i den kommersiella världen är ett kliv, säger hon. När jag ber Kerstin Brunnberg, rådgivare i publicistiska frågor på Sveriges Radio och från och med i dag tillförordnad VD efter avgående Örn, om en förklaring till vad just Public Service betyder svarar hon: - Public Service-begreppet vilar på en demokratisk idé där oberoendet och trovärdigheten är centralt. Vi har ett absolut krav att göra oss oberoende av kommersiella och politiska krafter. I allmänhetens tjänst Radion ska göras i "allmänhetens tjänst" och kunna nå 99,9 procent av alla svenskar. Det handlar även om konstruktionen för finansiering och beslut. - Jag är fostrad i Public Service, säger Ingela Lekfalk. Sveriges Radio är beroende av mig också. Jag tror det är en förutsättning för de externa bolagen att veta vad Public Service står för, alltså trovärdigheten. Kerstin Brunnberg ser däremot inte något direkt hinder för att köpa produktioner från dem som också säljer till reklamfinansierade kanaler eller andra medier. Det viktiga är att vara öppen med vem som producerat och att: - Vi ska vara extremt duktiga på att köpa in program, säger hon.