Radikalt om Jesus

Lena Einhorn
Jesus levde i historisk tid för 2.000 år sedan i ett område som var ockuperat av det mäktiga romerska riket. Många texter som inte stämde med de kyrkliga under den här tiden har utplånats, andra har hittats (men inte källorna till dessa) så trots att så många har skrivit om Jesus som en historisk gestalt, har det egentligen bara funnits en källa att utgå ifrån, Nya testamentet.
Men det finns trådar att dra i skriver Lena Einhorn, om man bortser från religiös tro och från tanken på Jesus som gudomlig, och hon har tittat närmare på några av dem i sin nya bok Vad hände på vägen till Damaskus, med undertiteln På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret.
Det har alltid kittlat oss att få veta vad som döljer sig bakom det som påstås vara sant. Da Vincikoden väckte en enorm uppståndelse med sitt "avslöjande" av Graalens sanna innehåll och Jesus "verkliga" förhållande till Maria från Magdala. Lena Einhorns bok förtjänar minst lika stor uppmärksamhet. Den är spännande som en deckare och hon har lagt ner många års arbete på att efterforska vad som skrivits om framför allt Jesus och Paulus, om deras liv och personligheter. De många samstämmigheterna mellan Jesus och Paulus faller inte bara in under diskussionen huruvida det är Paulus eller Jesus som ska anses vara kristendomens grundare. De många likheterna visar, enligt Lena Einhorn, att Jesus från Nasaret och Paulus från Tarsos var en och samma person! Men för att det resonemanget ska stämma förlägger hon Jesus liv 15, 20 år framåt i tiden, och varför inte? Att hålla fast vid den nuvarande historieskrivningen kanske bara är ett konservativt tänkande.
Av de många samstämmiga egenskaperna mellan Jesus och Paulus finns här bara utrymme för ett fåtal: Paulus dyker upp när Jesus försvinner; Paulus omvändelse äger rum kort tid efter Jesus korsfästelse, trots att han aldrig mött honom och inte varit hans lärjunge; båda hade eventuellt romerskt medborgarskap (och det var inte tillåtet att straffa romare med korsfästning); båda reser till Jerusalem vid ung ålder och båda är ogifta (något mycket ovanligt för judiska män under den här tiden); Jesus var snickare, Paulus tältmakare; båda låter uppståndelsen få en avgörande roll; arresteringen och rättegången mot Paulus är nästan en exakt upprepning av vad som hände med Jesus och inte minst, Paulus använder ofta samma terminologi och bildspråk som Jesus.
Hur kan det komma sig att Paulustexterna faktiskt är nästan identiska med dem som står i evangelierna som skrevs så långt efteråt? Är det bara hemmablindhet som hindrat oss att inte se kopplingen? Har teologerna inte vågat se den? Varför i så fall? För att det finns en kvardröjande tvekan om Jesus var riktigt mänsklig? Är Einhorns hypotes riktig måste det i alla fall vara en svår stöt till hela påvedömet som helt och hållet baserat sig på Petrus.
Einhorns bok är mycket välskriven, mycket underhållande och av de böcker som getts ut på svenska i ämnet Jesusforskning, den mest radikala. För tio år sedan hade sannolikt ingen tagit de här hypoteserna på allvar, eller så hade man blivit mäkta upprörd (vilket nog de mer fundamentalistiska kristna kommer att bli också i dag), men tiden är även mogen för ett nytt förhållningssätt till Skriften, något som K G Hammar banade väg för när han menade att jungfrufödseln inte skulle tolkas bokstavligt.
Einhorn har drivits av sin nyfikenhet, skriver hon: "för jag tror att man trots allt måste tillåta sig själv att söka svar på de frågor som uppstår i livet, vad dessa än handlar om". Men oron för att bryta ett tabu har också funnits. Den oron är lätt att förstå med tanke på hur omöjlig tanken att Jesus inte skulle ha uppstått är för många kristna. Här presenteras nämligen hypotesen om att Jesus investerade oerhört mycket i iscensättningen av sin egen korsfästelse (han dog alltså inte på korset, utan plockades ner efter sex timmar rejält medtagen) för att få massorna att verkligen tro på honom. För om Jesus inte har uppstått så är tron meningslös skriver Paulus "eftersom vi vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår".
Vad hade inte Tage Danielsson kunnat göra av den osannolikhetskalkylen?